Jolies regidebut buad och applåderad
Sparar inte på känslor i ”In the land of blood and honey”
Filmfestival Angelina Jolie är numera ett varumärke som säljer film på sin tuffa och sexiga image. Hennes debut som manusförfattare och regissör markerar därför viss självständighet: In the land of blood and honey är en tung film om Jugoslavienkriget, spelad på bosniska. Att den mötte både buanden och applåder på Berlinvisningen är talande.
Insatsen är hög, eller så ter sig Balkankrigen inte lika traumatiska och komplexa från amerikansk horisont. Utan att darra på manschetten drar Jolie flera kraftiga linjer till andra världskriget. Det historiska sambandet finns. Nazismen delade Balkan och serberna åberopade på 90-talet sin antinazistiska tradition.
Den konstnärliga linjen är mer vansklig. Jolie är tydligt inspirerad av Liliana Cavianis Nattportieren, där en ung Charlotte Rampling spelar en koncentrationslägeröverlevare, som efter kriget inleder en sadomasochistisk relation med sin gamle plågoande. Här cirklar handlingen på likartat sätt kring en bosnisk konstnärinna och en serbisk armékapten. Zana Marjanovic och Goran Kostic i rollerna dignar under tyngden av hela kriget; som älskande, fiender, bödel och offer.
Jolie sparar inte på känslokrutet i scener som växlar mellan kärlek, hat och ångest. Hon skjuter tyvärr en del hål i sin högspända ballong, men filmen har ett fängslande tempo och fint skådespeleri, krönt av den Sean Connery-like Rade Serbedzijas episka porträtt av en serbnationalistisk general.
