”Bara den vi älskar kan göra oss riktigt illa”

Nya akademiledamoten Anne Swärd skriver om en sårig kärleksrelation i ”Jackie”

Anne Swärd, aktuell med romanen ”Jackie”.

– Det känns som att ligga på förlossningsbordet.

Anne Swärd väntar med bävan på recensionerna av sin nya roman ”Jackie”.

Anne Swärd var något av en doldis för många när hon valdes att efterträda Sara Stridsberg på stol nummer 13 i Svenska Akademien. Ändå har hon länge hyllats av en hänförd kritikerkår, blivit Augustprisnominerad och fått sina böcker utgivna på ett tjugotal språk.

Orsaken är att hon bor på landsbygden i Skåne, av det kulturella Stockholm betraktat som periferin.

– Det var en chock att kliva ut i det offentliga livet. Jag har befunnit mig i en bubbla och ägnat mig åt ord hela tiden, det var nästan som jag glömt bort att prata. Men det till synes outsinliga intresset för Akademien har överrumplat mig, måste jag erkänna.

Och ja, hon känner sig väldigt välkommen och nej, hon uppfattar inte Akademien som särskilt manschauvinistisk.

– De bedriver ett hårt arbete och i dessa virustider diskuterar man akut riktade insatser till drabbade författare och språkforskare.

Stor kontrast

Hon har ännu inte hunnit läsa ”Klubben”, Matilda Gustavssons hyllade bok om Jean-Claude Arnault, tidigare ledamoten Katarina Frostensons man som dömdes för våldtäkt.

– Men det ska bli intressant att få kika in i en värld som jag levt så långt ifrån och inte har vetat något om.

Kontrasten är stor mellan att dels tillhöra en av vår tids mest uppmärksammade institutioner, dels kunna försvinna in i en berättelse som bara utspelas i hennes egen hjärna.

– Men jag har alltid levt en massa parallella liv. Periodvis har jag lämnat det lilla samhället i Skåne och vistats längre perioder i New York, Berlin, Aten, Paris, Rom.

Använder egna erfarenheter

Hon ser sig själv snarare som äventyrlig och luststyrd än lantlig och duktig. Att hon skulle bli en skrivande människa förstod hon redan som barn.

– Arbetet hjälper mig att hålla borta mörkret. Men hur svårt det än är att skriva är det svårare att leva.

En utländsk förläggare har sagt att hon skriver djupt inifrån sig själv.

– Jag kan se att det är mina egna erfarenheter jag använder, att de fungerar som bränsle. Egentligen är jag en jättereserverad människa men jag känner mig skyddad bakom fiktionen. Jag har väldigt liten distans till vad jag skriver.

Anne Swärd tar upp ämnen som såriga kärleksförhållanden och relationer där maktbalanser skaver.

Dagen efter att hon tagit studenten satte Anne Swärd på ett tåg bort från hemorten, ut i friheten. Samma sak gör huvudpersonen i ”Jackie”, hennes nya roman om kärlek, besatthet och överlevnad.

Våld under ytan

En ung kvinna är på väg mot Stockholm och livet. Det är sommaren 1988. Mannen som hon sedan möter är bortom vad hon kan föreställa sig.

– Det var som berättelsen kastade sig över mig. Jag jobbade ovanligt snabbt den här gången. Åkte till Berlin och på tre veckor hade jag skrivit ett utkast. För att skriva den här romanen måste språket vara rakare, enklare, naknare.

Det som börjar som en stormande förälskelse går sakta över till en relation där våldet hela tiden pulserar under ytan.

– Det är bara den vi älskar som kan göra oss riktigt illa.

Varken åt eller sov

För några år sedan upplöstes Anne Swärds då 25-åriga äktenskap, helt utan förvarning eller förklaring.

– Ingenting ger ett så grymt och djupt eko i det undermedvetna som en skilsmässa. Den vidrör direkt all ångests ursprung och väcker den till liv. 'Med ett enda hugg tränger den så djupt som livet över huvud taget når' – dessa ord av Botho Strauss var exakt vad jag kände då. Jag fick mitt liv kapat. Jag hade ingen kontroll. Hade jag inte haft barnen vet jag inte vad som hänt.

Hon berättar att hon varken sov eller åt på månader.

– Jag bodde på Söder då och brukade gå hela nätterna längs Hammarbykanalen. Jag skrev halva meningar på lösa lappar. Jag är dålig på att känna vrede, jag var mer sorgsen och melankolisk.
I dag bor Anne Swärd i en avstyckad och friköpt arrendegård utanför Ystad med sin nya kärlek Henric Tiselius.

Förutom sitt hyllade författarskap har hon alltså också fått ett helt nytt, prestigefyllt uppdrag.

– Det sägs att må bra är den bästa revanschen.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.