Vilket uppdrag har SVT när kriget närmar sig?
Urvalet av experter väcker frågor om oberoende och lydnad
I den Nato-debatt som följt kriget i Ukraina, kan ingen som konsumerar nyhetsmedier ha undgått alla vältaliga experter: Joakim Paasikivi, Försvarshögskolan. Peter Mattsson, Försvarshögskolan. Tomas Ries, Försvarshögskolan. Och så vidare.
Går man igenom public service rapportering finns en förbluffande mängd experter från Försvarshögskolan. Någras Nato-iver är rätt tydlig, och enda alternativet verkar vara forskare från Utrikespolitiska Institutet.
Försvarshögskolans experters arbetstid finansieras av försvarsdepartementet, de måste även godkänna forskningsprojekt och totalförsvarsinitiativ. Högskolan delar lokaler med Utrikespolitiska institutet. De delar bibliotek och har ofta seminarier i samma salar. Utrikespolitiska institutet får sina medel i huvudsak av utrikesdepartementet. Ann Lindes gäng står för tre fjärdedelar av pengarna.
Så när analytiker från Försvarshögskolan eller UI för hundratusende gången dyker upp i Aktuellt, så är det kanske inte konstigt att den sedan länge kända Nato-problematiken med trojkan Turkiet-Grekland-USA inte kommer på tal. Högskolan har 430 anställda och man får anta att den intellektuella hederlighet som krävs för forskning delas av alla. Men när medierna bjuder in så ensidigt från samma miljö vars forskningsinriktning ska godkännas av regeringen, är det viktigt att påminna om att det är en departementsfinansierad ståndpunkt vi får.
Den försvarshögskoleanställde vi sett mest av i public service är tveklöst Oscar Jonsson. Jonsson var nyss vd för Fri värld, en lobbyorganisation som har Nato-medlemskapet som punkt ett på sin agenda. Han vill fimpa FN:s kärnvapenförbud och driver öppet opinion för Nato-medlemskap.
Man måste fråga ansvariga utgivare: Finns det skäl att informera tittarna om detta? Finns det ingen mindre ideologiskt lutande person att ställa framför kameran varje kväll?
Att ha politiker som står på nej-sidan väger inte upp. De uppfattas såklart som de ideologiskt drivna parter de är. Men intrycket av Oscar Jonsson och kompisarna på UI är att de bara levererar akademisk analys.
Om inte ens ansvarig minister vet, så vet inte heller vi om vapenskramlandet från Ryssland kan påverka SR och SVT:s rapportering
Expertis är välkommet, men det finns såklart experter på såväl krig som Ukraina som inte samtidigt är högaktiva opinionsbildare för Nato-medlemskap. Vill man höra vad staten tycker kan man ju fråga Ann Linde eller Peter Hultqvist direkt. Men Ukrainakriget har blivit Nato-frågan, den är central i den militärstrategiska kommunikationen – att sätta de budskap och bilder som ska stärka våra nationella intressen.
Svenska medier är fria. Den i grundlagen befästa mediefriheten gör att vi rankas i toppen av världens pressfrihetsindex, något som inte minst en klokt avvägd public service borgar för. Men de statsfinansierade medierna får en, på många sätt, ny uppgift nu när det upplevda och faktiska hotet mot Sverige ökat markant. SVT och Sveriges Radios sändningstillstånd kan tolkas som att deras nyhetsrapportering ska lyda direkt under regeringen.
Denna roll i försvaret gäller enligt totalförsvarslagstiftningen även vid hotfulla krig utanför Sveriges gränser. I ett sådant läge ska public service-bolagen och deras anställda, som det står, lyda. Enligt Sveriges Radios vd Cilla Benkö borde den här skrivningen tas bort eller göras om. Hon anser att den kan missuppfattas, fel- eller fultolkas i situationer som just den vi är i nu.
Kulturminister Jeanette Gustafsdotter borde kunna reda ut begreppen. Men i en intervju i P1 ”tror” hon att den grundlagsskyddade oberoende rapporteringen ska gälla över lydnadskravet. Men hon ”vet inte”. Om inte ens ansvarig minister vet, så vet inte heller vi om vapenskramlandet från Ryssland kan påverka SR och SVT:s rapportering.
Som public service-veteranen Erik Fichtelius skriver i sin bok Äkta nyheter: ”Kommer självcensur och regelverk, synliga och osynliga, göra att nyhetssändningarna blir propaganda när det kommer till kritan?” Nyckeln här är ”synliga och osynliga”. Regelverk skapar organisationskultur, kulturen skapar attityder och värderingar, de formar beslut. Kanske är det själva tanken
För nu har vi kommit till kritan.
Regeringen har skärpt retoriken, ”under ansökningsprocessen är vi som mest utsatta”, svenskarna ska vara vaksamma och på helspänn. Medierna, inte minst SVT och SR, har därför en viktig, kanske avgörande, roll i det psykologiska försvaret. Den rollen bör fortsatt vara stark, jag gör mig inga illusioner om att rapporteringen ska vara oförändrad om vi blir angripna. Men i rollen ingår inte att skapa opinion för ett svenskt Nato-medlemskap.
Bara om Nato-skepticism likställs med Putins agenda är det okej att anlägga kommunikativ moteld
När de tv-vana experterna på UI och Försvarshögskolan tussades ihop under samma tak var Henrik Landerholm rektor för den senare. Landerholm är före detta moderat riksdagsledamot. Nu är Landerholm generaldirektör för Myndigheten för psykologiskt försvar. Han är högsta myndighetsansvarig för statens strategiska kommunikation när landet är hotat av främmande makt. Alltså nu. Och Landerholm har tydliggjort sina förväntningar. Public service ska vara med i totalförsvarets ”strategiska kommunikation” och ”kommunicera motbilder”, säger han i programmet Medierna i P1.
Men Landerholms och statens möjligheter att använda statsmedia till det psykologiska försvaret täcker bara hot som kommer från främmande makt, här är regleringsbrevet tydligt. Bara om Nato-skepticism likställs med Putins agenda är det okej att anlägga kommunikativ moteld. Eftersom Putin inte vill att vi ska gå med så kan politrukerna peka och ropa: ”en främmande makt står bakom Nato-motståndet!”.
Just den bilden är avgörande att sätta, för det gör att Nato-motståndet kan klassas som en fråga där vårt mediala psykologiska försvar ska aktiveras. Bara misstanken om att det finns skrivningar som möjliggör detta är oacceptabla.
Mitt engagemang i Nato-frågan sker med en axelryckning. Vi har i allt väsentligt redan gått med, synkat vapensystemen och bidragit väl i såväl övning som skarpt läge inom inte minst cyber- och signalspaningsområdet. Vladimir Kalsongförgiftaren hatar tangentbordskrigarna, så keep någorlunda calm and carry on.
Det här handlar om public service, något av det viktigaste vårt samhälle och psykologiska försvar har. Men eftersom public service är utsatt för ständig och ibland berättigad kritik, måste SVT:s roll i krig och kris vara transparent och tydlig. När det, som Fichtelius skrev, kommer till kritan, får ingen tveksamhet råda kring lydnadsparagrafer eller vilka forskare som bjuds in till Aktuelltstudion.