Det moderna Sverige har gått i graven

Och SD är det mest framgångsrika politiska projektet i vår tid

Glädje under Sverigedemokraternas valvaka på Elite Hotel i Nacka på söndagskvällen.

Vet ni vilken väljarnas viktigaste fråga var? Sjukvården. Synd att ingen pratade om den i valrörelsen bara. Eller skrev.

Det var Ulf Kristersson som bjöd in SD i värmen, som gjorde handslaget med rasisterna. Som nu får leva med såren från sin pyrrhusseger och hantera Jimmie Åkesson.

Men de blåbruna framgångarna skedde också i ett vakuum där inga andra känslor än rädsla fick finnas.

”Jag håller med Ulf Kristersson” sade Magdalena Andersson gång på gång. Socialdemokraterna behöll väljare men som block förlorade man. Väljartappet till SD fortsatte, inflödet av kvinnor från borgerliga partier räckte inte.

Den svenska höger som nu verkar ta makten i är inte i mitten. Den är inte liberal.

Idén var att det skulle vara ett förtroendeval om Magdalena Andersson. Resultatet blev att det blev tomt, så ekande tomt.

Sjukvården, a-kassan, jobben, ekonomin var frånvarande. Vår tids stora framtidsfråga, klimatkrisen, reducerades till en halmgubbedebatt om kärnkraft. De stora sår som pandemin lämnade efter sig lämnades obehandlade. Vem ska ta hand om folk som är gamla och sjuka i det här landet i framtiden? Hur ska det finansieras? Ingen vet.

 

Det är något konstigt med Sverige. På 70-talet var vi världens jämlikaste land. På 90-talet sades det vi att vi var världens modernaste. I framkant, öppna mot omvärlden. En självbild som redan då var förlegad.

Nu är vi ett av världens mest reaktionära länder. Unika i Västeuropa när det gäller hur stor och stark extremhögern är. Unika i hur snabbt klyftorna växer, hur mycket vi låter kapitalet styra över det gemensamma. I hur mycket lobbyisterna styr, hur vi låter SD-propagandan frodas och forma oss. I hur mycket vi skiter i klimatfrågan.

Magdalena Andersson har kritiserats för upprepande medhåll i Ulf Kristerssons argument.

Den svenska höger som nu verkar ta makten är inte i mitten. Den är inte liberal. Dess tyngdpunkt ligger långt åt höger, även med europeiska mått mätt. SD utgör nästan halva deras väljarstöd, en kraft som inte bara är intresserade av ekonomi. De vill sortera människor, disciplinera dem. Det är ett projekt som uttalat bygger på inkludering och exkludering. På isolering från omvärlden och fjäskande för välfärdskapitalet.

 

En stor grupp svenskar med invandrarbakgrund är nu rädda och förtvivlade. De har konsekvent demoniserats och utmålats som problem. Det är de som får betala priset för det valresultat som nu gör att skolföretaget Academedia rusar på börsen. Nya affärsmöjligheter öppnar sig för Peje & co. Det är viktigt att förstå att i andra länder är frågor om korruption och skolans finansiering inte frågor som skär mellan höger och vänster. Också i detta är vi unika.

Magdalena Andersson kommer att säga att det gick bra för S i valet. Tro henne inte.

Två av världens ledande statsvetare har i valrörelsen skrivit för Aftonbladet Kultur.
Cas Mudde, som pekar på att det alltid är den etablerade högern som släpper in extremhögern i värmen. Och att de också sedan blir förlorare när de låter högerextremisterna definiera vilka frågor som ska diskuteras.

Sheri Berman som konstaterar att en vänster som vill vinna måste vrida den politiska uppmärksamheten bort från frågor som får Sverigedemokraterna att frodas, och styra den mot sin egen politiska dagordning.

En bok som många läst men som ingen politiker pratat om i valrörelsen är Andreas Cervenkas Girig-Sverige. Här finns allt som behövs för en möjlig, alternativ valrörelse för en vänster med ambitioner. En där ilskan riktas någon annanstans än mot invandrarna. Men Socialdemokraterna vågade inte, eller ville inte.

 

Magdalena Andersson kommer att säga att det gick bra för S i valet. Tro henne inte. Hennes parti gick nämligen själva till val på rädsla, de ville också att valet skulle bli en folkomröstning om Sverigedemokraterna.

Den bild av valrörelsen som stannar hos mig är partiledarduellen i SVT. ”Jag håller med Ulf Kristersson” sade Magdalena Andersson. Men varken rädsla eller tomhet räcker som politiskt program, i alla fall inte för vänstern.

Jag avskyr SD och deras politik men man får ge dem att de har hållit fast vid sin idé, jobbat långsiktigt och målmedvetet. De är Sveriges mest framgångsrika politiska projekt i modern tid, med en effektiv och välfinansierad propagandamaskin till hands. Den enda trösten är att de inte längre kommer kunna spela martyrkortet, att de inte kan hävda att deras händer är rena och obefläckade. Varsågoda, Jimmie, Ebba och Ulf, scenen är er.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.