Vi borde åtalas, inte kompenseras

Slöseriet av resurser är det enda vi kan och vill

I tredje och sista delen av Aftonbladet Kulturs serie om inflation skriver Kristofer Andersson om konsumtionen och de höga elpriserna.

En sommar går förbi, den är alltid lika tom.

Inflation råder, elbrist väntar, alla lever över sina tillgångar. Inte ens ett ryskt invasionskrig bryter det sovande folkets lojhet. Grannarna på rika gatan har renoverat tomten i två år.

Längs Årstavikens PFOS-förgiftade stränder glider entreprenören Daniel Redgerts flytande reklamtavlor. Skärmbestyckade och LED-bepansrade elbåtar tuffar runt Stockholm. Mentala stjärtknull som driver in och ut mellan Hornsbergs strand och Riddarfjärden. Om nätterna kan skärgårdsbornas kulörta tomtbelysningar vägleda en Boeing 767.

 

Redan före pandemin var vi en nation av hopplösa unnare. Vårvintern 2020 gick topplocket. Till och med den tantraesqua författaren Jens Liljestrand har drabbats. I en text om hur najs det är med pengar diktar han ånyo om sina juveler. Denna gång har hans bäckenbotten tydligen börjat vibrera av en Pradajacka och en röd bil.

Jag har ytterligare förslag på saker som vi möjligen, eventuellt, kanske skulle kunna dra ned på: Varor, produkter samt tjänster.

Det är konsumtion som geishakula. Sex utan sex – enkom transaktionsglädje. En välbekant känsla för såväl tjackisar, byggrannarna och mig, som handlat en och annan Pradajacka. Men jag shoppade inte för att jag var rik, utan för att jag kände mig helt orik.

I morgonsofforna diskuteras vad vi som individer kan göra för att klara klimatomställningen och den kommande elfria vargavintern. Svaret är jämt samma: Ingenting! Ändra inte ett kommatecken. Klart grabben ska ha en pool. Inte ens när elpriset stiger till vansinnets höjder är vi redo att förbruka mindre, trots att det vore skonsamt mot både plånbok och planet. Vi vet inget annat, vill inget annat, detta förödande slöseri av resurser är allt vi kan.

 

Alla – från Nyhetsmorgon och Ulf Kristersson till Nooshi Dadgostar – är överens. Magdalena Andersson också. Tanten lovar 30 miljarder kronor för att kompensera hushållens kommande höga elkostnader. Vår framtida konsumtion ska till vart pris subventioneras. Vi borde inte kompenseras. Vi borde åtalas.

”Det är som att de [politikerna] upptäckt ekonomiska lagar som inga ekonomer känner till”, sa nationalekonomen Lars Calmfors om subventionsregnet. De tycks snarare gå i högstadiet. De är inte ensamma. Nyligen rapporterade Vetenskapsradion sensationellt att det bästa sättet att hålla ned elpriset är att minska vår elanvändning.

Välkommen till den eviga nöjdheten. Här utmanas inget, men allt förväntas.

Jag har ytterligare förslag på saker som vi möjligen, eventuellt, kanske skulle kunna dra ned på: Varor, produkter samt tjänster. Börjar med mig själv: googlar ”varor”. Möts av följande:

Returetikett DHL.

Exotiska fruktpåsen.

Transportplatta Björk.

Knopp Handtag Mattkrom 30-001.

Rullvagn Cross Over 300 kg.

Vad ska jag med en rullvagn till?

 

Men sådant räcker inte. Nån behöver säga som det är: Vi är på nivån där vi måste skippa att köra skitungarna till fotbollsträningen, oavsett drivmedel. Det blir inga fler infraröda bastus. Riv huset när ni ändå håller på. Särskilt om kåken är ett ”lantställe”.

Men vi förblir förstås samma gamla vanliga, tuffar runt i röda bilar, helautomatiska, samtidigt som eventuella besparingar dräneras på sitt värde. Så även jag. Jag läste nånstans om mig själv att jag är ”en repig skiva, en djupt nedtrampad stig, en livshållning.”

Japp! Vi är alla mållösa reklampelare på förgiftat vatten. Vi släcker lampor, stänger fönster och letar efter något som brinner, så länge det inte är skogen. Allt som existerar är detta: Nån tänker ut en vara, nån annan skövlar en kongolesisk gruva i jakt på varans komponenter, sen döper en rik copywriter struntet till Rullvagn Cross Over samtidigt som en afghansk flykting torkar golvet i copywriterns ”kreativa hub”. Tidsandan lär inte låta sig kuvas av lite recession.

 

Välkommen till den eviga nöjdheten. Här utmanas inget, men allt förväntas. Elräkningen tickar – den lär nån annan ändå pröjsa – medan vi går runt i skärvorna av vad som borde vara livet och fantiserar om ett nytt bygglov. Bästa tipset för överlevnad är väl annars: Stäng av tv, radio och internet. Välj rätt föräldrar. Bo helst inte i Cherson.

Något jobbigt händer. Alla chockas. Säger: ”Det är som på film”. Vi trodde att inflation, krig och pandemier hade utgått ur sortimentet på grund av svag efterfrågan. Vi har medvetet förklarat oss maktlösa. Så blir världen enkel, lika enkel som reklamen på vattnet.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.