Svenska sjörövare erövrar världen med sång

”Vi är många som fantiserar om att lätta ankar och segla i väg”

Ye Banished Privateers.

En svensk exportsuccé som är mindre uppmärksammad (och eventuellt också mindre lönsam) än stål och vapen är piratmusiken.

Inte piratkopierad musik alltså, utan musik som handlar om pirater och deras vardagsliv. Bland de mest framgångsrika inom genren finns de svenska banden Pat Razket och Ye Banished Privateers.

Ye Banished Privateers har sin bas i Umeå och är just nu aktuella med nya skivan Hostis Humani Generis (Napalm records). Musiken har tydliga influenser från irländsk folkrock (till exempel Dropkick Murphys) men också från svensk folkmusik.


Vissa kanske tycker att det är löjligt med vuxna män och kvinnor som klär ut sig till 1700-talspirater och sjunger sånger om att gå på plankan.

Men ändå finns det många (inklusive undertecknad) som inte kan sluta lyssna på piratmusiken. Vad är det egentligen som gör den så bra?


Sjörövarromantiken är nästan lika gammal som sjöröveriet. Den är delvis förljugen. Vissa pirater var affärsmän som drev rent kommersiell verksamhet. Men många andra blev pirater för att de hade rymt från slaveri och krig.

”We don't bend our knees to no king or country / So we hoist the Jolly Roger, the colours of the free”, sjunger Ye Banished Privateers i Elephant’s dance.

Denna dröm om frihet ligger till grund för framgångarna för piratmusiken, men också Hollywoodfilmer som Pirates of the Caribbean.


Vi är många som fantiserar om att lätta ankar och segla i väg, ut på de stora haven, där vinden blåser i öronen och alla människor är fria.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.