Geni, tragedi

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Uppdaterad 2016-09-30 | Publicerad 2004-03-07

GÖRAN HÄGG läser Charlotte Brontës brev från heden

Aten på Sokrates tid eller London på Shakespeares är typiska litterära guldåldersmiljöer där ett förvånande antal genier uppträder under begränsad tid på en begränsad plats. Men ingen sådan miljö är mer avgränsad än prästgården i Haworth i York-shire mot slutet av 1840-talet.

Systrarna Charlotte, Emily och Anne Brontë åstadkommer på några korta år sju stora romaner, varav Charlottes Jane Eyre och Emilys Wuthering Heights tillhör världslitteraturens viktigaste. Därtill kommer Emilys dikter. Samt den än större mängd fantasisagor och dikter som systrarna och den egendomlige brodern Branwell producerade.

Samt, visar det sig, ett stort antal intressanta brev som Charlotte skrev. De är den främsta källan till kunskap om denna unikt kreativa drivhusmiljö och bildar stommen i den mycket läsvärda volym som nu översatts till svenska under titeln Familjen Brontë – En brevbiografi. Utgivaren Juliet Barker har tagit in brev och vittnesbörd även från andra personer och bundit samman berättelsen genom kommentarer och förklaringar.

Vi följer barnen Brontë ända från moderns död 1821. Men den avgörande händelse som startar den märkliga utvecklingen inträffar någon gång kring 1826. Branwell får en uppsättning träsoldater, och han och hans systrar börjar fantisera ihop historier kring dem och olika sagoriken. Snart ritas kartor, och alleftersom man lärt sig läsa och skriva ordentligt författas långa och melodramatiska berättelser och poem om figurernas öden i fantasivärlden.

Det hela påminner slående om vad Peter Dahl berättat om sitt och kamraternas ”Caribanien” eller, lite mer avlägset, om Tolkiens värld eller vad som suggereras i moderna dataspel.

Försök med studier och yrkesarbete på annat håll slutar ändå alltid med att man återvänder till prästgårdens intellektuellt fruktbara men fysiskt osunda miljö. Tuberkulos-

smitta finns i familjen. Branwell blir svårt alkoholiserad. När Charlotte 1847 gör succé med Jane Eyre har hennes syskon bara något år kvar att leva. Emily hinner uppleva fiaskot för Wuthering Heights och dör 30 år gammal utan att ana sin egen storhet. Den ett år äldre Branwell har avlidit ett par månader tidigare. Anne dör ett halvår senare efter att ha fyllt 29.

Därefter tar historien en lugnare vändning och Charlotte får se sin och familjens berömmelse börja växa. Hon gifter sig med faderns pastorsadjunkt — bara för att oväntat och tragiskt avlida under sin första graviditet.

Som brevskrivare är hon en fascinerande bekantskap.

Vi får ta del av hennes tidiga brevväxling med den i historien alltid hånade hovpoeten Southey, som ger henne kloka råd och samtidigt blommar ut i chockerande men för dåtiden självklar manschauvinism. Eller är han faktiskt bara omtänksam där också? Stället är omstritt bland uttolkare.

Vi kikar skamset i hennes känsloutgjutelser riktade till den belgiske läraren monsieur Heger, liksom i brodern Branwells nedpräntade sexualskryt och fylleristprosa. Och inser ändå att här någonstans föds romangestalter som Mr Rochester, Heathcliff och den galna hustrun på vinden. Större, vildare och sannare än den verklighet som skapat dem.

Vi läser Charlottes negativa och absolut oförstående synpunkter på kollegan Jane Austen. Trots liknande bakgrund är de ju absolut olika som författare. Behagligt nog kan man som läsande eftervärld bortse från sådant och älska båda.

Vi följer i lakoniska meddelanden familjetragedin 1848–49.

Den lite mer inläste bläddrar antagligen ivrigt fram till de intressantaste ställena och läser sedan vidare åt olika håll. Men antagligen kan man verkligen läsa den som fortlöpande berättelse också. Gun-Britt Sundströms varsamma översättning lyckas även på svenska förmedla mycket av brevens tidstypiska tonfall. Vackra och intressanta bilder förmedlar ytterligare tidsfärg. Vi ser den ödsliga hedmiljön, som vi känner igen från romanerna, men som korrespondenterna på plats knappast har någon anledning att skildra för varandra.

Alltsomallt en absolut oumbärlig bok även för svenska Heathcliff- och Rochesterfantaster!

Biografi

Göran Hägg