Missar målet

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Publicerad 2015-06-24

Mikael Holmström svarar Mattias Göransson om Dagens Nyheters ubåtsrapportering

I en stort uppslagen artikel med rubriken ”DN går på grund”i Aftonbladet Kultur (12 juni) kritiserar Mattias Göransson ubåtsrapporteringen i Dagens Nyheter. Tidningens ansvarige utgivare Peter Wolodarski nämns på två ställen. Men den egentliga måltavlan är jag, som Göransson namnger hela tretton (13!) gånger i artikeln.

Trots en ”en respektingivande meritlista” har jag som reporter fallit djupt, enligt Göransson. Jag brister i arbetsrutinerna, följer en svårbegriplig logik, ägnar mig åt krumbukter, för märkliga resonemang, manipulerar och gör mig skyldig till en ovederhäftig samt förvillande rapportering. Det är inte småpotatis, precis.

Göransson genomför ett försök till karaktärsmord på mig. Försök, skriver jag, därför genren är svår och han lyckas inte särskilt bra.

Naturligtvis ska all journalistik kunna granskas kritiskt. I det senaste numret av magasinet Filter, där Göransson är chefredaktör, argumenterar han för att medierna vid ubåtsjakter måste granska fakta, vara grundliga och ifrågasättande. Där är vi helt ense, men den medicin Göransson ordinerar för andra hade han dessvärre inte tagit själv när han skrev i Aftonbladet.

Hans kritik utgår från den observation av en misstänkt ubåt som gjordes den 31 oktober i Stockholms inlopp. Det skedde en vecka efter det att ubåtsspaningarna i Stockholms ytterskärgård avslutats. Göransson kritiserar att jag i en inledande artikel ”argumenterat för att observanten var trovärdig”. Om vi ska hålla oss till fakta så bedömdes observatören och hans foto som så trovärdig att marinen omedelbar startade en ubåtsjakt där korvetten Malmö sändes in mot huvudstaden och militär personal sattes ut runt Stockholms vatten för att spana.

I april berättade Försvarsmakten att den i sin efteranalys av observationen kommit fram till att det var en icke-ubåt. Observatören hade fotograferat en vit plastbåt, enligt myndigheten. Därmed skriver, Göransson, ”tydde allt på att de [DN] hade fel, vilket borde lett till självrannsakan”.

Mikael Holmström, Dagens Nyheter.

Men DN har inte haft fel. Att det pågick en ubåtsjakt i Stockholms inlopp är ett obestridligt faktum. Det var en unik åtgärd. Som säkerhetspolitisk reporter med över 30 års erfarenhet hade det varit tjänstefel att inte skriva om denna nyhetshändelse, okänd för medborgarna fram till DN:s publicering den 11 januari.

Jag påstod aldrig att det fanns en konstaterad, säker, ubåt i Stockholms inlopp. Jag (och DN) har hela tiden skrivit att man jagade en ”misstänkt” eller ”möjlig ubåt” (samma term Försvarsmakten då använde). Jag har också korrekt redovisat Försvarsmaktens senare slutsats om en icke-ubåt. Det är bara att läsa innantill vad jag skrivit. Göranssons själva grundskott mot mig och DN missar därmed helt och hållet sitt mål.

I Filter påstår Göransson att Försvarsmakten ibland ljuger och måste granskas kritiskt. I detta fall godtar emellertid Mattias Göransson myndighetens efteranalys helt och hållet. När DN genomför en normal journalistisk granskning av myndighetens besked så förstår Göransson inte detta.

Sammanfattningsvis har DN talat med fem sjövana vittnen, som från tre olika positioner samtidigt och i samma område är säkra på att de sett en ubåt i farleden in till Stockholm. Vittnesmålen har prövats noggrant vid rekonstruktioner på plats och bedömts som relevanta för publicering.

Jag har helt enkelt sökt sanningen. Redan i januari tog jag egna bilder av hur fartyg rörde sig i farleden utanför Lidingö för att kritiskt granska och undersöka den första observationen. I Filter berömmer Göransson en journalistkollega på SVT som på plats kontrollerat en annan ubåtsobservation. Men när jag arbetar på samma sätt och dessutom med stöd av flera DN-team genomför rekonstruktioner i farleden med en svensk militär ubåt och den vita plastbåten så skriver Göransson: ”Hela denna övning är absurd”.

Trots att det i DN uttryckligen står att plastbåten vid rekonstruktionen kördes ”likadant som den 31 oktober” så påstår Göransson motsatsen. Båten kördes annorlunda, är placerad ”på ny plats” och samma mobilkamera har inte använts, enligt honom. Detta är inte sant, men allt material kan inte publiceras.

Göransson frågar sig varför inte fler personer med havsutsikt sett ubåten, om den nu fanns där. Men när DN presenterar två nya vittnen med sådan havsutsikt så avfärdas de av Göransson: ”vad de ska bidra med är en gåta”. Göransson påstår att vittnenas avstånd och vinkel till ubåten är desamma som tidigare och att de inte tillför något nytt. Återigen har han fel, vilket klart framgår för den som läser DN:s text, grafik och foton, publicerade den 15 maj.

Mattias Göransson anklagar mig slutligen för att ha presterat en ”masspsykosframkallande och ovederhäftig rapportering”. Trots de stora orden kan han inte påvisa att jag (och DN) haft ett enda faktafel. Jag tänker inte sänka mig till Göranssons debattnivå utan tilltror Aftonbladets läsare förmågan att skilja på fakta och personangrepp.

Mikael Holmström, säkerhetspolitisk reporter i Dagens Nyheter

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.