Ulf Kristersson får nog vänja sig vid kritiken
Sällan ser man boktips väcka så starka känslor som när moderatledaren presenterar sitt.
”En hycklare.”
”Politiker helt utan gränser.”
”Är det här ett skämt?”
Sällan ser man ett boktips väcka så starka känslor som när Ulf Kristersson tipsar om Margit Silbersteins nyutkomna Förintelsens barn.
Han gör det på Facebook-sidan för Forum för levande historia och i skrivande stund har det lämnats över 1300 kommentarer – några som tackar för tipset men de allra flesta i tonen som ovan, och hårdare.
Reaktionen kommer sig förstås av Moderaternas krattande för ett samarbete med Sverigedemokraterna – ett parti som har förändrats, enligt Kristersson själv. Jo, kanske när det kommer till synen på EU, vinster i välfärden och arbetsrätt men inte i det som är partiets raison d’être: främlingshatet.
När Moderaterna tar fan i båten så är det detta som kommer att tynga ner mot vattenlinjen så det gäller att ro.
Kristersson är förvisso inte den enda bakom årorna, många hugger i och skäller på dem som kritiserar det stundande samarbetet, kallar den för ”polarisering”.
Jag förstår verkligen om Ulf Kristersson och Moderaterna tycker att reaktionerna på hans boktips är djupt orättvisa men de får nog vänja sig. Det är många som till skillnad från Kristersson inte alls ser någon förändring hos SD i de frågor som spelar roll – det är inte bara spinnande sossar som tror att att samarbete partierna emellan är en vansklig väg att gå.
Även vi som betraktar Ulf Kristersson som en hundraprocentig demokrat utan ett rasistiskt ben i kroppen ser med genuin oro på vad som kan hända om SD med Kristerssons hjälp släpps fram till makten.
En sak har dock Ulf Kristersson rätt i: Margit Silbersteins Förintelsens barn, som bland annat handlar om hur det är att leva som jude i Sverige i dag, är en utmärkt bok.
Läs den.
