Ni vinner på att sluta prata om er själva

Linda Skugge: Konstnärer borde inte ställa upp på intervjuer

Jag lyssnar på när Tone Schunnesson intervjuar författaren Susanne Skogstad, som skrivit sorgeromanen Svartstilla, på Rodebjers kulturbar Vaginan. Efteråt upptäcker jag att jag bara antecknat Tone Schunnessons ord.

I min anteckningsbok står det saker som: ”sörjandet hänger ihop med att behålla sin integritet”, ”sorgen som ett fuck you, där man inte vill äta och inte längre vill vara med”, ”sorgen blir kvinnans mening”, ”en person finns i sin brist”.

Jag går därifrån ännu mer förtrollad av Tone Schunnesson än vad jag redan var. Kvällens huvudperson Susanne Skogstad gjorde inget intryck alls.


Detsamma sker på konstnären Sara-Vide Ericsons vernissage till Interior ambush på Konstakademien. Trots att skådespelerskan Pernilla August ställer intelligent übercharmiga frågor om närvaro till Ericsson blir jag inte intresserad av konstnären.

Det blir jag däremot av en av mina favoritförfattare, Therese Bohman, som skrivit Sara-Vide Ericsons katalogtext.

Bohman skriver: ”Vilken dörr leder ut? Vilken leder längre in? Det skimrande ljuset är vackert, interiören är vacker, man kan ana att huset också är vackert. Frågan är bara hur man hittar ut.”

Det får mig att vilja läsa om Bohmans fantastiska böcker, och gör att jag i alla fall försöker bry mig om Ericsons lite för duktiga och bara fina naturmålningar.


Samma sak händer när jag lyssnar på Katarina Wikars P1-intervju med Helene Billgren. Jag blir charmad av Wikars och letar genast upp fler reportage av henne. Billgrens svammel om hur det gick till när hennes tavla Flicka från Huddinge C fick sitt namn önskar jag att jag sluppit höra.

Det känns så futtigt att det inte finns en mer spännande berättelse bakom än att hon en gång satt i juryn till Huddinge vårsalong där någon lämnat in en tavla föreställande en grön person, varpå Billgren bestämde sig för att prova att måla en grön kvinna.

”Jag kände att det var en utmaning att göra en grön kvinna”, säger hon. Och där tappade den tavlan sin laddning.


Konstnären och författaren Åsa Schagerström skriver på Instagram apropå den nya boken Urmodern: ”Jag vill med min bok, ja hela mitt så kallade konstnärskap, att mina bilder ska tala i mitt ställe. Jag kan inte förklara själv, men mina bilder kan förhoppningsvis ge en hint om vad det är jag vill ha sagt.”

På en av bokens broderade bonader sitter en person med ett ljusblått ansikte utan anletsdrag. Och så texten: ”Jag har tappat hoppet om och intresset för all slags kommunikation.”

Jag tror att fler författare och konstnärer skulle vinna på det. Att helt enkelt inte vara så tillgängliga eller ställa upp på intervjuer.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.