Nu har all kritik mot Erdoğan försvunnit

Sveriges löften till det diktaturliknande Turkiet är skändliga

Magdalena Andersson skakar hand med Turkiets utrikesminister Mevlüt Çavuşoğlu efter att överenskommelsen med Turkiet är undertecknad på Nato-mötet i Madrid den 28 juni. ”Den socialdemokratiska regeringen har inte bara anpassat sig till Nato; den har också smulat sönder eller makulerat alla sina tidigare kritiska dokument om Erdoğans Turkiet” skriver Olle Svenning i sin kommentar.

Yaşar Kemal är en av vår tids främsta författare. Hans debutbok Låt tistlarna brinna! måste vara läst av flera miljoner. Kemal, som vuxit upp i en kurdisk familj, förföljdes, fängslades och misshandlades av turkisk säkerhetstjänst och militär. Som kommunist och aktiv för kurdisk frihet stämplades han som terrorist. Kemal tvingades till exil och blev 1977 mottagen av Sverige och kunde flytta in på Årstavägen 29 i Stockholm.

Vägen för en tänkt efterföljare till Kemal är i dag stängd. Den svenska regeringen har lovat Erdoğans diktaturliknande regering att Säpo i samverkan med turkisk säkerhetstjänst ska övervaka kurder, med särskilt stor energi sådana som står politiskt till vänster och arbetar för ett oberoende Kurdistan. Vem som ska definieras som ”terrorist” och därmed kan deporteras från Sverige avgörs i samråd med Erdoğan och hans klan.

Ingen svensk minister förde på tal den statsterrorism som Turkiet i stor skala bedriver mot sina medborgare.


Också tryckfriheten läggs under turkisk kontroll: ingen tillåts sprida aktivistisk kurdisk information i Sverige.

Partipolitiken regleras också från Erdoğan. Socialdemokraterna ska inte tillåtas ge bidrag till en kurdisk organisation som är medlem av Socialistinternationalen och som med stor framgång bekämpat IS.

Tiden för dessa svenska skändligheter kan associeras med den svartaste perioden under och efter andra världskriget.

Regeringen har gjort några politiskt mycket lättbegripliga kalkyler: För att skyddas av USA:s kärnvapenparaply mot rysk aggression och krigföring, måste vi försvara och närmast lovorda en autokrati som Turkiet.


Den socialdemokratiska regeringen har inte bara anpassat sig till Nato; den har också smulat sönder eller makulerat alla sina tidigare kritiska dokument om Erdoğans Turkiet. Det styret presenterades för ett par år sedan i ett offentligt 24 sidor långt UD-dokument. Jag väljer några bärande omdömen: Turkiet urholkar respekten för mänskliga rättigheter, praktiserar undantagslagar. Rätts- och domstolsväsendet är urholkat. Korruptionen är omfattande. Fackets rättigheter satta ur spel.

Följande sats i UD-dokumentet är central: ”Lagar mot terrorism och brott mot staten, liksom förtal av presidenten, används för att tysta oliktänkande och regimkritiker.”

Till dessa tystade och förföljda, ofta fängslade, hör den demokratiska oppositionen prokurder, den överväldigande delen av det civila samhället, pressen, kulturlivet och hbtqi-personer.


Det är med detta land, så väl presenterat av UD, som vi ska ingå militärallians, som vi ska dela kärnvapenstrategi med och som vi utan några restriktioner ska skicka vapen till, ett pris som regeringen villigt betalar för Nato-medlemskap. Försvarsalliansen som är den insmickrande beteckningen på denna militärallians som fört krig i över ett halvt sekel. Natos näst största militärstyrka – den turkiska – gör sig beredd på att inleda nya terrorattacker mot kurder i nordöstra Syrien.

Medan de stora internationella skeendena och krigen pågår, kan det ändå vara värt att ställa en nationellt angelägen fråga: Hur många stödröster kommer Nato-motståndarna Miljöpartiet att få i höst?

Följ ämnen
Nato

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.