Valet i Spanien blev en nyfascistisk triumf

Socialisten Sánchez kalkylerade fel om Katalonien

Santiago Abascals högerextrema parti Vox fick 52 mandat i parlamentet och blir Spaniens tredje största parti efter söndagens val. ”Det missbrukade ordet ’fascismen’ är relevant den här gången”, skriver Olle Svenning.

”I Spanien är en död mer levande som död än i något annat land i världen”, skrev poeten Federico García Lorca. Han mördades 1936 av Francos dödspatruller.

Lorcas tes bekräftades plågsamt tydligt i den spanska valkampanj som avslutades i söndags. För några veckor sedan fraktades Francos lik från det skräckinjagande mausoleet i ”De stupades dal” till en något mer diskret grav. Den socialistiska regeringen och den övriga vänstern ville befria Spanien från den upphöjda glans som omgett diktatorn. Valresultatet skulle bli en bekräftelse.

Den döde visade sig dock leva.

Nyfascisterna i partiet Vox samlade till protestmöten mot uppgrävningen av diktatorn; de sjöng unisont falangisternas sånger om ”Dödens fästmö” och de hissade fascisternas fanor.

Vox steg i valet fram som landets tredje största parti och fick 52 mandat i parlamentet. Partiledaren Santiago Abascal manade till en ny Reconquista, ett kristet korståg mot muslimer.

Homosexuella och hbtq-personer ska förföljas ända ner i avgrunden och invandrare drivas ur landet. Politiska partier ska förbjudas, pressfriheten upphävas och hårt beväpnad militär måste invadera Katalonien.

De borgerliga partierna nickar instämmande till Vox krav att män ska ha rätt att misshandla de kvinnor de lever tillsammans med

Abascal tilläts dominera valkampanjen och blev knappt för en sekund motsagd i den avslutande partiledardebatten i tv. Han möter välvilja från den samlade borgerligheten; allierad med hans parti i det regionala parlamentet i Andalusien, Garcia Lorcas hemland.

De borgerliga partierna nickar instämmande till Vox krav att män ska ha rätt att misshandla de kvinnor de lever tillsammans med.

Söndagens parlamentsval förändrade ingenting av styrkeförhållandena mellan vänster och höger. Vänstern, splittrad som alltid, står mot en svårt reaktionär höger. Så ser skuggan och arvet från Franco ut.

Valresultatet blev till en omgruppering inom borgerligheten; fascismen (och det missbrukade ordet är relevant den här gången) slet sönder Ciudadanos, ett parti som en gång kallade sig liberalt. Steget till Vox var inte långt. Ciudadanos har ställt ett enda krav i valet: Kämpa för ett nationalistiskt Spanien, också med auktoritära och odemokratiska metoder. Partiets slagord löd: ”Spanien på marsch.”

Partiledaren Albert Rivera visade sig i tv med knähunden Lucas i sitt knä:” Mitt hemliga vapen.” Hunden ersattes av en sten i partiledardebatten. Stenen hade inget namn men kom från Barcelona. Den skulle symbolisera de unga katalanernas våld. Den som, om så bara för ett ögonblick, tvivlat på den politiska liberalismens sönderfall i Europa bör betrakta Albert Rivera och hunden Lucas.

Liberalismen i Spanien har sedan decennier förvaltats av socialistpartiet, PSOE: mänskliga fri- och rättigheter, sexuell jämställdhet, aborträtt, begränsning av den så svårt belastade katolska kyrkan. Reformism utan socialism. Partiledaren Pedro Sánchez är ingen ”caudillo”, ingen karismatisk härskare och folkförförare som Felipe González var. Sánchez är en god politisk kalkylator. I år har dock hans kalkyler varit klena.

Därmed bekräftade han det alla borde ha förstått: Domstolarna är inte självständiga

Vänstern hade med god marginal vunnit parlamentsvalen i april i år. Socialisterna kunde ha bildat allians med Podemos, numera ett i allt väsentligt socialdemokratiskt parti, med ekologiska och feministiska tillägg. Det blev inte så; Sánchez ville vinna egen majoritet åt sitt parti, bli en caudillo.

Därför gick han till attack mot Vox men också mot Kataloniens självständighetspartier. Han lovade rentav att Högsta domstolen skulle slå till mot katalanska exilpolitiker och forsla dem tillbaka till Spanien. Därmed bekräftade han det alla borde ha förstått: Domstolarna är inte självständiga; de tjänar den politiska makten. I det samförståndet dömde Högsta domstolen nyligen demokratiska katalanska politiker till hundra års fängelse.

En oklok valstrategi.

Sánchez höll sitt sista valmöte i Barcelona och inte Madrid. Han kom dit strax efter kungen.

I Katalonien härskar republikanismen och motståndet mot Madrid är välgrundat starkt. Medborgarna stödde mer än någonsin självständighetspartierna. Det blev stor majoritet för de partier som kräver folkomröstning om regionens framtid. Den nationella högern försvann.

Snart måste Sánchez inleda dialog med katalanerna. Den slutsatsen borde han kommit fram till utan ett nyval och en nyfascistisk triumf.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.