Ferrantes analys är knivskarp
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Publicerad 2016-11-14
Shabane Barot svarar Jonas Thente om litteratur som förklarar världsläget
DEBATT. Jonas Thente, Dagens Nyheter (11 nov) efterlyser samtida skönlitteratur som kan belysa det politiska katastrofläge vi befinner oss i. Hur hamnade vi här? frågar han.
Egentligen är artikeln ett slags recension av den amerikanska författaren Hanya Yanagiharas roman Ett litet liv, men av bara farten passar Thente på att dela ut både en och två kängor till den italienska författarpseudonymen Elena Ferrantes omtalade Neapelsvit.
Det är med växande förvåning jag läser Thentes text, där Ferrantes romaner avfärdas som ”varmgulliga relationsepos” och senare sägs utgöra del av ”en självgod mysbubbla som förströdde de förment intellektuella skikten med kittlande relationsspektakel, medan den riktiga världens vita manliga aggression tog kontrollen över världspolitiken”.
Har vi läst samma böcker?
I Neapelsviten finns precis det Thente efterfrågar: Ferrante lyckas gestalta ett klassamhälle där ägande, möjligheten till utbildning och rätten till sexuell integritet fråntagits arbetarklassen och framför allt kvinnorna. Den som undrar över den manliga aggressionens mekanismer bör se hit.
Hur Thente har fått Ferrante till ”varmgullig” övergår mitt förstånd, med tanke på romanernas skildring av en vardag präglad av våld mot kvinnor och barn, där sexuella övergrepp inom äktenskapet och på arbetsplatsen är regel.
Bakom böckernas pastellfärgade omslag och melodramdoftande titlar döljer sig knivskarpa analyser av den organiserade brottslighetens och korruptionens mikro- och makrokosmos samt vänsterrörelsens uppgång och fall, vilket är centralt för att förstå samhällsutvecklingen i efterkrigstidens Italien.
Men det verkligt storartade hos Ferrante består i hur hon placerar kvinnofrågan i samhällets hjärta och visar att den hör hemma där.
Kvinnors sociala och reproduktiva rättigheter är inga särintressen och via skildringen av väninnorna Lila och Elenas livsöden framträder det för läsaren hur stor bäring dessa frågor har på samhällsutvecklingen i stort.
I dessa Trump-tider, där kraftiga inskränkningar eller rent av förbud av abort tycks vänta runt hörnet, är Ferrante oumbärlig. Jag kan bara rekommendera Thente att läsa om.
Shabane Barot
