”Jag kan inte sänka mitt skrivande till en så låg nivå”
Därför gjorde Torbjörn Flygt en spännande barnbok med dottern istället för en deckare
Torbjörn Flygt, som slog igenom med ”Underdog”, har skrivit en spännande barnbok ihop med sin 13-åriga dotter. Men en vuxendeckare blir det aldrig.
– Jag är fysiskt oförmögen att sänka mitt skrivande till en så låg nivå.
Att få till rätt tonträff i barn- och ungdomsböcker är en svår konst. En fördel då att ha en skrivintresserad dotter till hands. När Nora Flygt var tolv år kom far och dotter på att de skulle författa en bok tillsammans. Resultatet blev ”Spår i sanden”, en berättelse med relationer och spänning som utspelar sig i Falsterbo.
– Själva karaktärerna är Noras skapelse, berättar Torbjörn Flygt stolt när jag träffar dem båda.
För trots att han byggt upp en egen romanfamilj i form av Johan och hans närstående i Augustprisade ”Underdog” och uppföljaren ”Outsider” hade dottern de bästa idéerna om personerna här:
Nelly är lite av en ledare, djärv och mest tonårsaktig. Sanna är mer på gränsen till att fortfarande vara mest barn. Kristian är deras killkompis, lugn och pålitlig.
– Jag ville att karaktärerna skulle vara olika, annars blir det tråkigt. I början gillade jag Nelly mest, jag tyckte hon var cool. Men sedan blev det som att jag lärde känna alla mer och mer, säger Nora.
”Trodde att jag hade koll”
Nora har också skrivit många dialogpartier, för att få fram sättet som 12–13-åringar pratar på.
– Jag inbillade mig att jag hade koll på ungas språk, att jag var totalt lyhörd. Men det visade sig att det inte stämde, säger Torbjörn och skrattar.
– Nora är den perfekta censorn!
Både idéerna och skrivandet har de stått för ihop. Torbjörn har mejslat fram själva slutversionen. Några bråk har det inte blivit.
– Vi är rätt lika i temperamentet och har lätt att förstå varandra. Vi har samma humor och har dragit åt samma håll i skrivandet.
Rädd för frågan
Nora, vill du bli författare?
– Nej. Jag kan tänka mig att skriva en bok till någon gång, men jag tänker testa olika saker. Jag vill göra det jag tycker är kul och inte det andra förväntar sig.
Här flikar Torbjörn in:
– Jag är lite rädd för den frågan, att Nora ska känna press på sig. Det är kul att hon är intresserad av att läsa och skriva, men det är viktigt att hon känner frihet att följa sina egna drömmar.
”Fullkomligt ointressant”
Själv har han skrivit barnböcker tidigare, men tycker att det var särskilt kul att få till spänningsintrigen i ”Spår i sanden” – det är något han inte sysslat med innan.
Ska du skriva deckare för vuxna nu?
– Nej, absolut inte! säger han bestämt. För mig är det fullkomligt ointressant litteratur. De som skriver deckare kan få göra det förstås, det är värre med läsarna som borde ha viljan att läsa annat. Deckare är som att bara äta snabbmat.
Torbjörn Flygt har i stället fascinerats av en annan sorts romaner. När han var i 20-årsåldern beundrade han Björn Ranelid mycket.
– Jag ringde honom och frågade om jag kunde hälsa på och få en bok signerad. Han bjöd in mig, jag blev kvar och vi pratade ett par timmar.
2001 gjorde du dundersuccé med ”Underdog” och tilldelades Augustpriset – hur har det påverkat dig?
– Framför allt gav det mig ekonomiska möjligheter att blir författare på heltid. Jag kan arbeta friare, och behöver inte spänna musklerna hela tiden. Det lyfte också ut mig i offentligheten på ett sätt jag inte var beredd på.
