Rapparen som varken är gangster eller offer

”När jag fördjupade mig i mina problem så fördjupade jag mig också i andras”

Tänk om hela världen hade peace, säger B.Baby.

Jag träffar B.Baby på hans nittonårsdag.

Det är en svinkall måndag i Göteborg, klockan är tolv på dagen och det är hans storebror Hamza som också funkar som hans manager, som kommer och plockar upp mig vid Lilla Bommen.

Vi svänger in på en tvärgata, knackar på ett källarfönster och en hand sticker ut nyckelknippan. Här i källaren till ett kontorshotell ligger studion där Salem Barka, aka B.Baby, spelar in tillsammans med producenten Chase.

Det lämpar sig så väl att hans gymnasieskola ligger bara ett stenkast härifrån men B.Baby har fått ledigt för att prata med mig. Annars bor han i Göteborgsförorten Biskopsgården, på Hisingen. I vad han själv och hans bror, och många med dem, kallar för ett ”utsatt område”.

I höstas gick B.Baby in i studion för att spela in en låt. Men han hade också en annan låt i bakfickan som han ville testa, över ett enkelt beat och en pianoslinga. Han hade något på hjärtat. ”Jag bryr mig inte om hur det går för den, det är en låt som betyder nånting”, sade han.

Låten börjar med orden: ”Ey, jag vill inte snacka om det hära”. Men snacka om det var precis vad B.Baby gjorde. I december släpptes Talk about it, i dag har den över två miljoner streams.

Texten är enkel, rimmad, och bygger på just motsättningen mellan att inte vilja tala om det som är tungt och jobbigt och att ändå göra det. ”Om inte jag gör det, vem ska då göra det” som B.Baby säger.

Den är skriven i tredje person, med en medveten distans som inte är helt vanlig inom rappen, där det snarare är jagperspektivets omedelbara närvaro som premieras. Det förment självupplevda.

”Talk about it” handlar om en person som blir beskjuten i sin lägenhet, om familjens utsatthet i den situationen, om hur samhället reagerar först när tragedin är ett faktum, om kvinnors status i orten – och om en möjlig framtid.

”Tänk om hela världen hade peace”, säger B.Baby.

Ja, om gangsterrap på någon nivå handlar om att själv vara gangster – så är det här så långt ifrån gangsterrap man kan komma. I den meningen är B.Baby ”different” som en av hans låtar heter. I stället för de obligatoriska sedelbuntarna strör han också monopolpengar omkring sig i videon.

B.Baby tycks med andra ord varken intresserad av att lajva gangster eller något offer. I stället diktar han om vad livet i ett utsatt område kan innebära. Exponering för våld, för brott, för rasism, sexism, och, från samhällets sida, passivitet. ”Systemet kolla på när man sköt ihjäl han”, som det heter i ”Talk about it”.

I ett avsnitt av podden Stormens utveckling tidigare i år (73, 14/1-21) efterlyser Liv Strömquist röster och berättelser från förorten som utgår från medborgarnas presumtiva otrygghet och rädsla. Det kan tyckas lite märkligt att be just gangsterrapparna om detta, eftersom det så att säga inte ingår i den gängse repertoaren. Men nu har vi alltså B.Baby som talar från en annan plats.

”När jag fördjupade mig i mina problem så fördjupade jag mig också i andras”, berättar han. Igenkänningsfaktorn för lyssnarna var hög och eftersom responsen för Talk about it var så överväldigande och positiv, bestämde han sig för att göra en uppföljare.

Den tolfte februari, på dagen ett år efter att han släppte sin första låt, utkom alltså Talk about it 2.

Och den här gången ville han ge röst åt sin publik. ”Jag ville ge någonting tillbaks”, säger B.Baby. Därför bad han sina följare på Instagram att skriva och berätta om sina problem, så skulle han välja ut några och ta upp dem i den nya låten.

”Jag ville välja ut de problem som flest kunde relatera till”, säger B.Baby. I slutändan blev det fyra teman: mobbning, rasism, självmord, våldtäkt. Och den här gången fick Chase lov att göra en lite mer komplicerad produktion.

Efter tre lyssningar har jag låten på hjärnan. Och väldigt svårt att hålla mig för gråt, där jag sitter i studion.

”Bra att du tar upp folks problem bror”, skriver någon på insta. ”Bra budskap”, ”fint budskap”, ”viktigt budskap”, skriver många.

"Jag ska ha en egen våg, och om folk vill så får de följa den. Jag försöker göra något fint."

Det är omöjligt att inte tänka B.Babys projekt i ljuset av de senaste årens gräsrotsrörelser gällande allt från sexuellt våld och övergrepp till polisvåld och rasism. Prataomdet, Metoo och Black lives matter har alla tagit sin utgångspunkt i vittnesmålet. BLM är det exempel som B.Baby själv lyfter fram. Att benämna, att vittna, att sätta ord på sina upplevelser och känslor och därmed lyfta fram dem i ljuset är metoden. Att göra dem omöjliga att vända bort blicken ifrån är ändamålet.

Han är naturligtvis inte ensam om att göra det. Och konsten kan ha många funktioner. Men B.Baby menar att musiken kan påverka. Och lindra.

Det har varit en del snack på sistone om det hårdragna individualistiska perspektivet i gangsterrappen. Nu är det kanske inte riktigt så enkelt – men hos B.Baby hittar jag i alla fall motsatsen: ansvar, medkänsla, solidaritet.

Framtiden bär med sig både samarbeten med Aden och Asme, Mona Masrour och L1NA.

”Jag ska ha en egen våg”, säger B. Baby, ”och om folk vill så får de följa den. Jag försöker göra något fint.”

Såhär långt har han verkligen lyckats.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.