”Jag har en dystopisk bild av USA”

I ”Falsk spegel” skriver Jia Tolentino om vad nätet gör med oss – personligen och politiskt

Jia Tolentino är aktuell med essäsamlingen ”Falsk spegel”.

Jia Tolentino tillhör dem som växt upp och byggt en karriär på internet.

Men i sin essäsamling ”Falsk spegel” är det inte minst nätets baksidor hon skriver om.

Hon började blogga som tioåring. När hon var sexton var hon med i en dokusåpa. Hon har varit redaktör för en feministisk webbsida, och är mycket aktiv på sociala medier. Numera är Jia Tolentino, 31, skribent på prestigefyllda The New Yorker och i dagarna kommer hennes essäsamling ”Falsk spegel” ut på svenska. Där går hon till storms mot vad internet och sociala medier gör med oss, både politiskt och personligt.

Att någon som på många sätt blivit till på nätet, och i den nya sortens offentlighet, samtidigt är så skarpt kritisk intresserade mig. När jag ringde upp Jia Tolentino i New York var det en av de saker jag ville diskutera.

När jag läste din bok upplevde jag den väldigt mycket som kritik från insidan.

– Ja. En del har kritiserat boken för det. ”Åh, hon är själv så djupt insyltad i det hon kritiserar” och så vidare. Och jag känner bara att ”ja just det, och jag visar ju det!”.

Tomma signalhandlingar

Jia Tolentino skrattar. I flera essäer beskriver hon hur de stora internetföretagen exploaterar våra identiteter. Sociala medier underblåser vår jakt på bekräftelse. Frivilligt låter vi oss övervakas och kartläggas, och information om oss säljas vidare.

Hon menar att på internet är bilden av en företeelse enklare att greppa än företeelsen i sig. Hon irriterar sig på vad hon kallar ”godhetssignaler”, vilket för mig låter som ett begrepp lånat från den radikala högern.

– Extremhögern i USA använder helt klart begreppet, som något de påstår att vänstern håller på med, medger Jia Tolentino.

– Det är en av extremhögerns viktigaste taktiker, att ta den sociala kritikens språk och vända upp och ner på den i maktstrukturen. Men de får inte lägga beslag på de här begreppen. Några gånger de senaste månaderna har internetsignalerandet runt revolutionen retat mig. Du vet, det var en dag när alla postade en svart ruta [på Instagram, red anm.]. Och det var så tomt.

Har själv demonstrerat

Med revolutionen menar Jia Tolentino Black lives matter-rörelsen och de enorma demonstrationerna i USA. Hon berättar att var femte amerikan beräknades ha deltagit i någon protestaktion bara i juni månad, och hon har själv demonstrerat trots att hon är höggravid.

Boken är skriven innan allt detta hände. Jag säger att jag uppfattar samhällsskildringen i den som ganska dystopisk.

– Jag tror det påverkat min världsbild enormt mycket att jag blev vuxen i USA under Irakkriget och finanskrisen. Jag har kanske inte en dystopisk världsbild, men jag har en dystopisk bild av USA, säger Jia Tolentino.

– Se på vad som händer nu under pandemin. Bindningen till kapitalismen i USA är en dödskult. Det finns inget att sätt att beskriva det. Och bandet till den individualistiska kapitalismen är en stark drivkraft på internet. Vi reduceras till små vinstmaskiner för storföretag. Det finns inget som helst skyddsnät. Öppen exploatering är grunden för lönearbete här. Det här landet är så rikt, men vi har inte ens allmän sjukvård.

Cyborgen som ett ideal

Vi återkommer till frågan om hur ett motstånd kan se ut mot ett samhälle och ett system som man själv ofrånkomligen är en del av. I en av sina essäer pekar Jia Tolentino lite oväntat på vetenskapsteoretikern Donna Haraways diskussioner om cyborger, de som är både människa och maskin, som inspirationskälla. I science fiction-genren gör dessa halvmaskiner ofta uppror mot sina skapare.

Du lyfter fram cyborgen som ett ideal, och menar att vi ska vara illojala mot systemet. Kan du utveckla det?

– Jag känner ofta att när vi kritiserar systemet så finns det en drift att placera oss själva utanför det, som om vi var bättre. Och ett skäl till att jag tog med en essä om kvinnlig skönhet i boken, var att åskådliggöra och acceptera att mitt förhållande till traditionell, kvinnlig socialisering alltid kommer att vara präglat av sådant som jag inte kan skrubba bort, säger Jia Tolentino. Hon fortsätter:

– Det handlar om att, som utgångspunkt, erkänna att man är skapad av det man slåss emot. Som cyborgerna gör. De är aldrig rena, aldrig oskuldsfulla. Det finns en ärlighet i detta. På ett personligt plan är det viktigt för mig att acceptera det som en förutsättning när det gäller samhällskritik.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.