Hårda klapparna som räddar julen
Aftonbladets kritiker tipsar om skönlitterära höjdare 2016
ELISE KARLSSON
ROMAN Den unga flickan Xuela växer upp på den karibiska ön Dominica och har en genialitet som aldrig får uttryck i vår värld, där fattigdomen bestämts som hennes öde. Ändå är det häpnadsväckande upplyftande att läsa Jamaica Kincaids berättelse Min mors självbiografi (Tranan, övers. Lena Fagerström) om Xuelas ständigt växande inre. Det lustfyllda språket för läsaren fram genom de tunga upplevelser som skildras. Kincaid är en av vår tids skickligaste och mest angelägna berättare.
ROMAN Det är inte så ofta en debutbok har förmågan att orsaka ett litterärt paradigmskifte, men det är vad Tone Schunnessons självlysande Tripprapporter (Norstedts) gör. Man skulle kunna säga att den undersöker filosofi och politik i vår tid, men egentligen är det en bok som är mer upplevelse än undersökning, mer tripp än rapport. Visst finns här realistiska och detaljerade samtidsscener, men det är i själva skrivandet (och i läsandet) som saker verkligen händer.
ROMAN Adrian har det perfekta livet. En vacker fru, ett välartat barn, ett hus i ett av Lagos mer välbärgade kvarter. Ett tråkigt men välbetalt jobb. Men det finns en hake. Han dras till män. Det är något som kan kosta en allt i Nigeria. Jude Dibia, numera fristadsförfattare i Malmö, tecknar i Att gå med sina skuggor (Smockadoll förlag, övers. Kristian Carlsson) ett känsligt och komplext porträtt av en människas inre och yttre kamp för att få finnas till.
JENNY HÖGSTRÖM
ROMAN Ibland läser man en bok där inte ett enda ord känns överflödigt. Så är fallet med Linda Boström Knausgårds såväl gastkramande som underbara lilla roman Välkommen till Amerika (Modernista). Det handlar om en flicka som gör det som i vår tid måste betraktas som den ultimata provokationen: hon möter världen med tystnad. Samtidigt är det en skildring av en mor-dotterrelation som är både fruktansvärd och fantastisk. Och om vad barndomens magiska tänkande kan åstadkomma. Augustpris eller inte är det en enastående läsupplevelse.
ESSÄ Essäböcker växer inte på träd. Och det är bara ett av skälen att tycka om Karolina Ramqvists Det är natten. Författaren och den som skriver (Norstedts), som helt enkelt handlar om det omöjliga med att tala om sina böcker – men viljan att skriva dem. Det är natten är en bok om skrivandets förutsättningar – för en kvinna. Om skam, om män, om barn och om pengar. Och om litterära valfrändskaper. Framför allt är det en feministisk bok som vrider blicken tillbaka till litteraturen själv och bort från alla evinnerliga författarsamtal och intervjuer.
ROMAN Om hon redan läst Birgitta Stenbergs Kärlek i Europa så hade hon aldrig skrivit Tripprapporter, säger Tone Schunnesson. Så för det ska vi vara glada. Med förebilder som Benjamin, Burroughs och Cixous lyckas Schunnesson i sin romandebut skriva fram en kvinnlig antihjälte sugen på alla former av berusning. Hon har sveket som sin livlina, ensamheten som sin melodi och lika delar hybris och självhat. Dikter skriver hon på sina kvitton. Ja, det hör ni ju själva – det är en romanfigur man inte vill vara utan.
PIA BERGSTRÖM
NOVELLER Skamlöst klarsynt, lakonisk, livsbejakande trots allt. Lucia Berlin (1936–2004) skrev sina svängande noveller Handbok för städerskor (Natur & Kultur, övers. Niclas Hval) om amerikanska kvinnoliv mellan jobben som akutsköterska och universitetslärare, mellan alkoholismperioder, studier, och fostrandet av fyra barn. Hennes subjekt må vara genomskådande, tuffa och sardoniska men aldrig bittra eller skamsna vilket gör boken till en injektion av livsmod.
ROMAN Marilynne Robinsons debut från 1980 finns i ny utgåva. Precis som i de hyllade romanerna Gilead (2004), Hemma (2008) och Lila (2014), spelar platsen och naturen en viktig roll, här en kall håla i norra USA och en stor mörk sjö som på vårarna flödar över av smältvatten från bergen. Två par systrar (Weyler, övers. Carl Olof Josephson) är en underbart berättad, delvis tragisk, släkthistoria om en mor som tar livet av sig och lämnar sina små döttrar till mer eller mindre excentriska kvinnliga släktingars nåd.
ROMAN Geir Gulliksens Berättelse om ett äktenskap (Weyler, övers. Urban Andersson) är tät och nästan kväljande klaustrofobisk, om en familj som kraschas av en passion. Författarens jag och berättarröst är just en författare, en kulturman som jobbar hemma och tror sig vara friare än andra från givna könsroller och inskränkta normer om sexuell trohet. Men när hustrun tar honom på orden blir fallet hårt. Gulliksen skildrar sexualitetens överordning, barnens ledsnad, hanrejens plåga oerhört skickligt.
KRISTOFER FOLKHAMMAR
ROMAN Det osar fränt och bittert om makarna mrs. och mr. Sweets havererande äktenskap i Jamaica Kincaids senaste roman Se Nu Då (Tranan, övers. Niclas Nilsson), som kom ut i svensk översättning i våras. Med sin mäktiga, rungande prosakonst väver Kincaid här samman delar av kolonialismens våldsamma historia med kärnfamiljens amerikanska dröm, för att gestalta olika dåtider i ett upprivet, intensivt nu. Politiskt stenhårt och bländande vackert.
POESI Att följa diktjaget i Catharina Gripenberg senaste bok Handbok att bära till en dräkt (Schildts & Söderströms/Modernista) är att ledas genom en konstant, lågintensiv häpnad. Storögt granskas sömmarna i ett dovt barndomslandskap, med tillhörande språk och mönsterkonstruktion. En märkligt uppiggande blandning av torra anvisningar, sinnlig taktilitet och sega släktband skriver fram stora, knotiga dikter, som lär räcka ända fram till påska.
POESI Ingen skriver så innerligt och samtidigt strävt som Birgitta Lillpers. I sin senaste bok Anteckningar om hö (W&W) skriver hon med sin säregna lyriska uppmärksamhet fram en kritisk berättelse om gentrifiering och landsbygdens villkor. Orsa i Dalarna, Ancoats i Manchester och ett sjukdomsförlopp utgör material för dessa kärvt vackra dikter. I förgängelsen hittar Lillpers poetisk vitalitet med pulserande nerv.
ANNELI JORDAHL
ESSÄ I James Baldwins anda förklarar Ta-Nehisi Coates historien för sin elvaårige son i Mellan världen och mig (Norstedts, övers. Eva Åsefeldt). Hur kommer det sig att vita anser sig ha herraväldet? Varför kan de trakassera och döda afroamerikaner utan att någon hålls ansvarig? New York-bon Coates ingår i en ung generation författare som skriver fängslande och fördjupande om kolonialismen och slaveriet. Hur förmedlar man livsmod till barnen när svarta liv fortfarande inte räknas? Coates lyckas.
ROMAN Aki Ollikainens Nödåret, (Lind & Co, övers. Ann-Christine Relander) är en sataniskt stark debutroman om hungersnöden 1860. Svältande människor på flykt varvas med maktens melankoli. Dramatiska scener påminner om Gustave Dorés etsningar i familjebibeln. Svårt att inte läsa Ollikainens förtätade vackra berättelse som en kommentar till nödens år 2016.
ROMAN Ibland behövs bara 96 sidor för att skriva en storslagen familjekrönika, som Birgit Vanderbekes Musselmiddag, (Bakhåll, övers. Ulrika Jannert Kallenberg). Mor, son och dotter väntar på att far ska komma hem på middag. Hans älsklingsrätt står på bordet och alla gör sig redo för det påtvingade rollspelet: ”riktig familj”. Den framgångsrike ”uppkomlingen” – som aldrig kommer hem och är snäll – riktar självföraktet mot sina närmaste. På ett påträngande naket språk med hjärtskärande omtagningar blottläggs den patriarkala kärnfamiljens maktspel. Ingen suktar efter gnisslande musslor efter den tyska författarens debutroman från 1990. Hoppas på mer Vanderbeke åt svenska folket.
INGA-LINA LINDQVIST
POESI Litteraturen har kort minne och lyckan av att hitta en förlorad poet är därför stor. Östen Sjöstrand (1925–2006) räddes inte mysteriet, sökte efter det gudomliga och brottades med de stora frågorna utan att förfalla till ironi. Samlade dikter (Sadura) är den första kompletta utgåvan av Östen Sjöstrands lyrik. Att läsa Sjöstrand är som att lyssna på musik och det är intressant att notera att han även skrev operalibretton, vilket är ett tufft hantverk. En lustfylld läsning.
ROMAN En stillsamt skimrande roman om moderskap – och dotterskap. Efter århundraden av fäder och söner har döttrarna börjar erövra den litterära arenan och göra sina strider synliga. Flickor slingrar sig runt sina mödrar, hålls fast av grenarna och växer bort. Karin Flygare skriver i Man kan liksom inte ångra sig (Mormor förlag) avskalat och bara aningen beskt om dotterskapets villovägar och om Stina som reser till Bangladesh för att hitta roten till sitt öde. En stilla roman om ett stormigt sekel.
ROMAN Årets starkaste litterära prestation, en roman som djupdyker i förra seklets djupaste dy. Fascismen kryper inpå huden och det är fädernas och mödrarnas synder som klibbar fast vid oss alla. Caterina Pascual Söderbaum (1962–2015) var översättare och i yrket ligger en allians med språket. Den skeva platsen (Albert Bonniers förlag) är ett mästerverk som bygger på författarens familjehistoria som är spektakulär i sig, men romanen nöjer sig inte med sitt stoff utan formar och omformar, vrider och lyfter upp.