Nu ska Sverige smöra för Putin-kopian igen
Stor skam när svenska diplomater ännu en gång försöker övertyga Erdoğan
Den 9 mars ska svenska diplomater resa till Bryssel för att beveka och övertyga Turkiet om samförstånd, ömsesidig lojalitet och gemensam respekt för lag, ordning och demokrati.
Turkiet är en auktoritärt styrd stat. Den förtrycker och fängslar oppositionella. Sverigeförhandlaren Oscar Stenströms socialdemokratiska partikamrat Selahattin Demirtas sitter i turkiskt fängelse sedan 2016.
President Erdoğan har avskaffat press- och yttrandefrihet. Civilsamhället är nedmonterat. Domstolarna styrs av den politiska makten, ytterst av presidenten.
Den turkiska staten för krig mot landets kurdiska befolkning och bekämpar befriade kurdiska områden i Syrien. Erdoğans armé har, när det bedömts lägligt, allierat sig med islamister i Nusra-fronten och al-Qaida.
Likt de ryska Wagner-trupperna håller Turkiet en privat armé, SADAT, som sänder legosoldater till krigsområden som Libyen, Azerbajdzjan och Syrien. SADAT grundades av extremnationalisten Adnan Tanriverdi. Han ingår i Erdoğans närmaste stab. I SADATS ideologiska skola ASSAM propageras antisemitism för ungdomar: ”Döda juden som döljer sig bakom dig.”
Putin-kopian Erdoğan byggde för tre år sedan ett maktcentrum åt sin säkerhetstjänst MIT. Från denna fästning, inom vilken 10 000 agenter opererar, sträcker sig övervakningen över Turkiet och till Europa och Asien. I Europa har MIT installerat 8 000 spioner och informatörer. De ska övervaka de fem miljoner turkar som är bosatta i europeiska länder. MIT och Erdoğan ställer krav på sitt spionnät: Leverera 1 000 av våra fiender. Hittills har 127 av dem deporterats från Europa till Turkiet och den väntade tortyren.
Turkar i Europa måste ge en lojalitetsförklaring: ”I valet mellan de land ni är verksamma och Turkiet måste ni alltid välja Turkiet.” Europeisk integration måste bekämpas. För Erdoğan är turkarna i diasporan betydelsefulla; en stor majoritet av dem är hans väljare.
Våldet, ibland morden, får praktiskt taget aldrig någon påföljd. De som gripits för mord på kurder, till exempel i Frankrike, har aldrig dömts
I Turkiet, själva sinnebilden för den djupa staten, är det härskande skiktet allierat med nyfascistiska och paramilitära organisationer som De grå vargarna och Osmanen Germania. Miliserna är ansvariga för en rad mord på kurder och oppositionella i Turkiet och utomlands.
Dessa våldsbesatta miliser berikar sig på heroin- och vapensmuggling. De samverkade länge med maffiabossen Sedat Peker. Han kallade sig länge ”Erdoğans broder”. Broderskapet tog slut när Peker avslöjade Erdoğan-familjens korrupta affärer och klientelism.
De franska journalisterna Laure Marchand och Guillaume Perrier har i en nyutkommen bok, ”Les loups aiment la brume”, dokumenterat den turkiska spionapparatens förföljelser, våld, övervakning och mordiska attacker i en rad europeiska länder. Deras rapporter sträcker sig från Palermo till Stockholm. Våldet, ibland morden, får praktiskt taget aldrig någon påföljd. De som gripits för mord på kurder, till exempel i Frankrike, har aldrig dömts. Statsnyttan och gemenskapen mellan europeiska länder och Nato-makten Turkiet väger oändligt mycket tyngre än juridisk rättvisa. Turkiet härbärgerar dessutom mot svindlande betalning från EU bortåt fyra miljoner syriska flyktingar. Turkiet är därmed muren mot Europa.
Erdoğans väpnade makt förenas med ett religiöst kontrollsystem. Det hanteras formellt av Diyanet, den turkiska myndigheten med ansvar för det egna landets och utlandets moskéer. Dessutom för religiösa budskap, finansiering och urval av imamer. De avlönas av Turkiet och moskéerna kan säkert vara behjälpliga Erdoğan-systemet. Moskéernas antal i Europa är runt 2 000.
Turkiet har också sedan länge kunnat förlita sig på Milli Görüs-rörelsen, en gång och tillfälligtvis i viss konflikt med Erdoğan. Milli Görüs är den mest inflytelserika islamiska rörelsen i flera europeiska länder och det budskap de sprider i religiösa skolor och kulturorganisationer är ultrareaktionärt. Antisemitismen i Milli Görüs uttalas hotfullt aggressivt.
Erdoğans religiösa och politiska makt förenas i UID, en institution där allierade muslimska länder ingår. UID, som något parodiskt står för ”Förbundet för Internationella Demokrater”, bedriver också en framgångsrik ekonomisk verksamhet. Dess ledare, affärsmannen Köksal Kus, avslöjas som en svindlare av den svenskbaserade sajten Nordic Monitor som redovisar hur Turkiet berikat sig genom att säga nej till sanktioner mot Ryssland. Turkisk export till Putin-diktaturen har fördubblats. Abdullah Bozkurt, en av journalisterna bakom Nordic Monitor, har blivit förföljd och misshandlad av turkiska säkerhetsagenter.
De svenska förhandlarna kommer inte till Bryssel för att diskutera Erdoğans auktoritära styre eller hans samverkan med terrorister; de vill främst försäkra honom att hans särskilt utvalda motståndare i Sverige ska kunna deporteras. Det sköter Säpo och MIT gemensamt.
Den unge Erdoğan bekände sig tidigt till en ideologi han blivit trogen. Han sa ”Minareterna är bajonetter. Kupolerna våra stridshjälmar. Moskéerna är våra kaserner och de troende våra soldater.”
Det är till honom Sverige vänder sig och ber om att få vara med om att bygga demokrati och frihet i hela världen.
