Kyrkorna är bromsklossar

Kalle Holmqvist om Kubas lagstiftning mot hbtq-diskriminering

”Homosexualitet är inte farligt – men homofobi är det”, står det på en statlig affisch på ett apotek i Havanna. Det är Kubas officiella politik sedan 1990-talet.

Diskriminering på grund av sexuell läggning och könsidentitet förbjuds i Kubas nya grundlag som föga överraskande antogs i folkomröstningen 24 februari (86,85 procent ja enligt regeringstrogna Granma, 84 procent deltog).

Statsapparaten stod på ja-sidan. Det förekom nej-kampanjer på nätet, men de flesta som ville visa missnöje låg nog på soffan.

Från början ingick samkönade äktenskap i grundlagsförslaget men den paragrafen drogs tillbaka efter protester. Inte från folkmassorna – visst finns det homofobi på Kuba liksom i Sverige, men knappast en stark opinion mot att homosexuella ska vara lika inför lagen. Motståndet kom från kyrkorna, främst protestantiska -frikyrkor.


Samkönade äktenskap väntas i stället införas via vanlig lag inom några år.

Kubas system ger ett oproportionerligt inflytande till konservativa kyrkor som kampanjar ganska fritt eftersom religionsfriheten är starkare än organisationsfriheten. Om vanliga kubaner vill driva frågor får de gå genom de officiella folkrörelserna eller den regeringsvänliga pressen.

Å andra sidan mördas inte oppositionella som i flerpartisystemsländerna Colombia och Honduras. Eller som i Brasilien, där högerextreme presidenten Jair Bolsonaro vann valet med hjälp av samma slags protestantiska kyrkor som nu försenat en viktig reform på Kuba.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Följ ämnen i artikeln