Ytterhögern står på näsan
Petter Larsson om utvecklingen i tyska AfD
Ge dem tillräckligt med rep så hänger de sig själva, är ett fint gammalt ordspråk som vi förmodligen hämtat från engelskan. Man låter någon få fria händer att göra bort sig.
Det stämmer sällan i politiken. Där brukar den som inte möter motstånd snarare göra succé.
Men just nu utspelas ett drama i Tyskland som illustrerar självskadebeteendet.
Alternative für Deutschland bildades 2013 som ett chauvinistiskt, högerliberalt antieuro-parti av några akademiker och journalister och fick snabbt tillnamnet professorspartiet.
Men med draghjälp från eurokris och flyktingmotstånd drog man till sig den annars hemlösa högerpopulistiska och invandringsfientliga opinionen, och partiet radikaliserades.
Våren 2015 fick professorerna kalla fötter och försökte dra en gräns mot sina allt mer groteska partikamrater. Men man förlorade maktkampen och lämnade partiet med buller och bång.
Nu rasar nästa interna strid: de något mer pragmatiska högerpopulisterna mot extremhögern.
Det senaste slaget stod i helgen, då partiledaren Frauke Petrys falang förlorade mot de mer hårdföra invandrarhatarna och hon meddelade att hon inte ställer upp som kanslerkandidat.
Opinionssiffrorna följer efter: från 15 procent under flyktingkrisen till kanske åtta i dag.
I höst är det val.
Allt de övriga partierna behöver göra är tydligen är att lämna ytterhögern i fred att ramla på den egna näsan, som motsvarande uttryck lyder på tyska.
