”Kärleksmötet var som en frälsning”
Efter 50 år som författare vågar PO Enquist vara romantisk
FÖRFATTARINTERVJU. Han säger att han är för blyg.
Därför har han aldrig skrivit en kärleksroman.
Men i PO Enquists nya verk ”Liknelseboken” skildras en lustfylld, erotisk upplevelse som ställde hela hans tillvaro på huvudet.
Det handlar om ett kärleksmöte mellan den då femtonårige PO och en kvinna i femtioårsåldern. Hon var var sommargäst i hans hemby Hjoggböle i Västerbotten.
– För mig som är uppvuxen i en fundamentalistisk, kristen miljö med all den sexualfientlighet det innebär var det som en uppenbarelse. Nästan som en sorts frälsning.
Romaner på 30 språk
Han tyckte sig ha skådat livets mening, ett innersta rum hade öppnats för honom. Det var hans och kvinnans enda kärleksmöte, men de glömde aldrig varandra.
– Jag har arbetat med boken i fyra år. Förbrukat 3000 sidor. Skalat av och skalat av den tills det återstod 254. Varje kapitel är omskrivet sju, åtta gånger, berättar han när vi ses i hans ljusa, vackra våning. I arbetsrummet trängs hans romaner, som finns på trettio språk.
Boken innehåller många meningar på västerbottendialekt , en svenska med halvreligiös underton och ord som PO själv skapat.
– Den är såld till flera länder och jag är intresserad av hur man ska kunna översätta den.
Efter framgången med Augustprisbelönade självbiografin ”Ett annat liv” frågade sig PO Enquist: Har du något kvar att säga?
Två hjärtoperationer
– Man kan tycka att jag borde ha satt punkt efter biografin. Och jag fasar för att skriva tillägg. Men man kan borra sig ner. Det blir andra svårigheter men samtidigt spännande.
Om ett och ett halvt år fyller PO Enquist 80 år.
– Hjärnan fungerar långsammare. Det blir jobbigare. När jag vaknar vid fyratiden på morgonen bestämmer jag mig halvt i drömmen att undvika att läsa om vår dåliga svenska åldringsvård.
Han har genomgått två hjärtoperationer och haft svårartade inre magblödningar. Men till det yttre är han fortfarande påfallande pojkaktig i jeans, mörk tröja och tjockt, grått hår. Och ska man döma av språket i boken har han på intet sätt tappat något av sin briljans och begåvning. Dessutom är han rolig på ett lågmält sätt, något som den respektfulla omgivningen kanske inte alltid lägger märke till.
Jesus andra återkomst
”Liknelseboken” handlar inte bara om en oförglömlig förförelse, den handlar om livet och döden och skulden och dikten. PO Enquist återskapar scener ur sin uppväxt, och en av de mer minnesvärda är historien om Jesus andra återkomst, en tro som predikades i Evangeliska Fosterlandsstiftelsen, där hans mamma var medlem.
– Jag fick det i mig. Jesus skulle komma till jorden och hämta de goda människorna. Syndarna skulle han lämna kvar. Som pojke undrade jag om jag skulle få följa med till himlen. Mina kompisar kanske fick vara kvar och då kunde de spela fotboll, tänkte jag med en viss avundsjuka.
Han tvingades också att läsa bibeln i timmar.
– Gamla testamentet är lika blodigt som "Die Hard 3". Den kan man inte sätta i händerna på barn.
Många ”halvdöda” vänner
PO Enquist känner ingen dödsskräck.
– Min största skräck är att något ska slå mot skallen. Och jag ryser vid blotta tanken att ligga till last.
Eller att han ska bli som någon av sina halvdöda vänner.
– Och dom är många.
Han säger att han levt ett omväxlande liv – det har ju hänt en del.
– Jag känner ingen ruelse för det jag gjort. Däremot grubblar jag över vad det var jag inte gjorde.
Fråga från Elizabeth George
... som intervjuades förra lördagen.
Vad har du för knep att ta till när du får svårigheter med skrivandet?
– När psyket bryter samman är det viktigt att trimma fysiken. Jag tränar.
