Vetenskap måste kunna granskas

Kragh har mest ideologiska avsikter

En slutsats man kan dra av de senaste veckornas debatt, är att det inte längre står var och en fritt att ifrågasätta säkerhetspolitisk forskning. Åtminstone inte om forskaren heter Martin Kragh. Han har nämligen rätt världsbild, därför är hans arbete oantastligt.

Vetenskapen ska och kan vara sanningssökande. Men eftersom viss forskning likväl är ideologiskt styrd är det viktigt att granska texter som har vetenskapliga anspråk. 

Det är den intersubjektiva prövbarheten som gör vetenskap till vetenskap. Om källmaterialet utgörs av en databas, måste databasen finnas för att andra forskare ska kunna göra om undersökningen och komma fram till samma resultat. Finns inte databasen att tillgå, diskvalificeras studien. 

Till det vetenskapliga hantverket hör också en stringent begreppsapparat. Det slafsiga begreppet ”Putins narrativ” uppfyller inte det kravet. Det är lagom löskokt för att Kragh därunder ska kunna sortera in allt möjligt som han uppenbart ogillar; vilken Nato-kritiker eller tredjeståndpunktare som helst blir empiri. 

Det är på de bolinerna han drar slutsatsen att Aftonbladet Kultur är Putins ”värddjur” i Sverige. Det är faktiskt vad han påstår i sin rapport från 2017. (Sett på det viset, ingick Aftonbladet i ”Putins narrativ” redan på 50-talet.) 

Det här visar ju bara att Kragh har mer polemiska och ideologiska avsikter än vetenskapliga. Hans avhumaniserande jargong hör helt enkelt inte hemma i en vetenskaplig text. Att rapporten fått stor internationell spridning förstärker inte den vetenskapliga halten, men väl skadan för de drabbade. 

Till den vetenskapliga bedömningen hör också i vilket sammanhang man bedriver sin forskning. Forskning kring säkerhetspolitik har blivit en hybridverksamhet mellan universitet, privatfinansierade institut, myndigheter och utländska tankesmedjor med maktkapital i ryggen. Krävs det en bestämd ideologisk profil för att kvala in i en sådan miljö? 

Det vore en angelägen uppgift att göra en vetenskapssociologisk studie över hur sådana nätverk skapas och fungerar, och hur de påverkar den forskning som bedrivs.

Vad vi också sett de senaste veckorna, är de dubbla måttstockarnas psykologi. Låt säga att en svensk docents namn dyker upp i ett läckt ryskt dokument, som hävdar att hen arbetar för en ljusskygg rysk myndighet var syfte är att smutskasta misshagliga politiker och publicister i andra länder. Då hade det blivit ett jävla liv. Alla hade engagerat sig.

Ett sista ord: Martin Kragh poserar med en martyrgloria som inte klär honom. Han påstår att Aftonbladet försöker få honom att sluta forska. Det är naturligtvis inte sant. Men frågan är vad Kragh har för syfte med sin verksamhet? Vår uppfattning är att han försöker få oss att sluta skriva om Nato och rehabiliteringen av gamla nazister i Ukraina. 

Följ ämnen
Nato

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.