Världens historia med geografin i huvudrollen

Ulrika Stahre om boken som vill förklara allt genom kartor

Publicerad 2018-12-26

Med tio kartor som utgångspunkt greppar boken ”Geografins makt” hela världshistorien. Men fenomen som slaveri och kolonialism går inte att förklara med uteslutande geografiska förklaringar, skriver Ulrika Stahre.

Första gången jag stötte på teorier om geografins betydelse för mänsklig strävan var hos det tidiga 1900-talets antikforskare. Där påstods det att skälet till den grekiska kulturens snabba utveckling och framgångar var de många bergen, och havet. Bergen utmanade tanke och kropp och havet gav kontakter, ungefär så förklarades det grekiska kynnet – begränsat och samtidigt fritt.

Och det stämmer förstås att havet var en tillgång – handel, krig, fiske. I Tim Marshalls nu på svenska utgivna Geografins makt går han till botten med geografins betydelse för världspolitiken, för nationers och världsdelars utveckling. Han trasslar inte, och det tackar vi för, in sig i mentalitetsspekulationer.

Här är det berg, floder, slätter och hamnar och hur ekonomin, försörjningen och kontakterna i närområdet är totalt beroende av dessa resurser, respektive hinder. Att Ryssland, sin enorma yta till trots, lider av att inte ha tillgång till en varmare hamn än den i Vladivostok är till exempel skälet till att Krim blir så intressant för Putin, liksom att Japan i princip aldrig blivit anfallet tack vare sitt utmärkta isolerade läge, skyddat av tempererat hav.

Med uteslutande geografiska förklaringar går det inte att förstå kolonialismen, lika lite som slaveriet

Marshall skriver en sorts summarisk världshistoria, där geografin spelar huvudrollen, och övergår till att analysera dagens politiska situation med botten också i nationernas mer eller mindre naturliga gränser och vad dessa, särskilt de mindre naturliga, fått för konsekvenser.

Boken är uppdelad i tio kapitel och lika många kartor, börjar med Ryssland och slutar med Arktis. Från världens största nation till en oljereserv och en transportled som flera är med och slåss om – från stabil tundra och tajga till framtida miljökollaps.

Under vägen är det en lika detalj- som lärorik skildring. Dock inte perspektivrik. Allt i hela världshistorien och nutida konflikter förklaras geopolitiskt. I slutet av boken medges att ”stora tankar och stora ledare påverkar också historiens riktning”, men fler förklaringar lär finnas. Det var inte bergen och havet som tvingade grekerna att hålla sig med slavar, knappast de fantastiska flodsystemen och de förmånliga naturliga gränserna som fick amerikanska godsägare att göra detsamma. Eller enbart suget efter naturtillgångar som startade ett Falklandskrig.

Nu kan inte Tim Marshall förklara allt i en enda bok, men det är trots allt något som skaver med denna, för all del också intressanta, reducering. Antagligen är den mycket typisk för vår tid: tydlighet och klarhet har ersatt de mer våghalsiga försöken att teoretisera kring vår verklighet. Marshall skriver i en sällskaplig ton, här vilar inga konstigheter.

Problem får han främst i avsnittet om den afrikanska kontinenten. Här är det, till skillnad från den mer hanterliga nordamerikanska, så välsignad av naturliga fördelar, mest problem. Flodsystemen hänger inte ihop, för många vattenfall och forsar för effektiv transport, en kust som inte inbjuder till hamnbyggen, ogenomtränglig djungel, få odlingsbara områden.

Som av en händelse koloniserades stora delar av kontinenten, en utsugning utifrån som fortsatt in i vår tid. Detta fundamentala faktum diskuteras förstås av Marshall, men reduceras främst till diskussionen om gränser. Dessa är djupt problematiska genom att vara så gott som slumpmässiga och skära rakt igenom folkgrupper, språk, traditioner – en politisk geografi som afrikaner tvingats in i och fortfarande lever med.

Med uteslutande geografiska förklaringar går det inte att förstå kolonialismen, lika lite som slaveriet – eller konsternas betydelse, eller vad som helst – så därför kan Marshall mest briljera när han har större kontroll på sitt material och där nationerna är äldre, som Kina, Ryssland. Där det finns en känd och medvetet nationella ambitioner.

Gränserna, och nationernas strävan att befästa och kanske med lite tur och gudarnas välsignelse utöka dem, är i Marshalls ögon alltings början och slut. Trots att Geografins makt greppar hela världen blir den till slut klaustrofobisk.

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.