Rörelse, revolution och drypande fyllesnack

Jenny Högströms ”Sad life” befinner sig i ständig beredskap

Publicerad 2021-09-15

Jenny Högström (född 1974) är författare, översättare och kulturjournalist. ”Sad life” är hennes tredje bok.

Som röster avlyssnade ur nyliberalismens sexualekonomi, där vi alla görs till säljare och köpare, till beställare och utförare. Eller till förövare och offer. Så läser jag Jenny Högströms tredje bok, Sad life: engelsk titel på en svenskspråkig bok.

Ett sorgset och sorgligt liv? Men Högströms diktsamling är snarare konfrontativ än melankolisk, mer av käftsmäll än sorg, hennes texter befinner sig nog ”i ständig beredskap / mot världen”. Därför kränger texterna våldsamt. De kan te sig som kontaktannonser för manlig maktutövning, övergå i rasande angrepp på moderaterna (”Rösta på moderaterna ditt fucking jävla fnask”), för att sedan teckna konturerna av olika typer av erotiska begär.


Enklast kanske man sammanfattar montaget av röster med ett citat: ”Mindfuck, fultjack och fyllesnack”. Droger tas, kön njuts, Askungen pratar ”obegripligt och osammanhängande” när hon tappar kontrollen. Men man får också lägga till en dos sarkastisk humor – ”Att ha en kropp är en heltidssysselsättning” – och en suverän självbild, och det är i den samlingen slutar: ”Så jag är sjuk, jag är hel, jag är desperat / jag är krävande & underbar”. Och en del litterära referenser, från den visa Cheshirekatten i Alice i Underlandet till Birgitta Stenberg.

Allt placerat i Göteborg, där personifikationen av den göteborgske mannen – han heter naturligtvis Glenn – börjar längta efter att få ”dra göteborgsvitsar vid kaffeautomaten”. Han är en man som ”sorterar överjaget och detet framför jaget” – men här är det jaget som ska fyllas, hyllas och njutas.


I en artikel på denna sida (23 februari) hävdade Högström att ”sex är en underbar och komplicerad plats att låta relationer mellan människor utspela sig, politiska konflikter, individuella konflikter, sociala konflikter”. Säkert har hon rätt, särskilt om man lägger betoningen på det komplicerade. Frestande då att försöka avläsa hur hon själv lyckas lägga sex och begär som grund för både relationer och konflikter.

Titeldikten berättar på sex sidor om ett möte med ung man från Litauen, de går hem till henne, de kastar sig ”över varandra / sliter av varandra kläderna”, knullar, knullar igen, ”och sen är det good bye”. Dikten är ett försvar för den ”enskilda njutningen”, för hängivelsen i stunden. Slutsatsen ”och låt mig säga er att det var gott” riktas provokativt till den som vill underkänna den tillfälliga relationen med ”den postsovjetiska kuken”.


Mycket till relationsanalys är det inte. Men måste det verkligen vara det? Snarare än att gestalta relationer mellan människor skapar dessa texter en väg till och genom språket. Det skall tvingas till rörlighet, till dans och revolution – men hamnar ibland i attityd och fyllesnack. Men som bäst, i korthuggna upprepningar, koncentrerade rytmiska figurer, anar man att denna dikt kanske kan bli vad den vill vara: ”en käftsmäll / ett frontalangrepp / en markoffensiv”.


Eftersom Jenny Högström medarbetar i Aftonbladet Kultur recenseras boken av Ulf Olsson, kritiker i Expressen

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.