Här möter läsaren en helt unik superkraft
Maria Ressa skildrar faran med oreglerade techbolag
Publicerad 2023-04-25
På Filippinerna dog drömmen om internet som demokratins och frihetens verktyg snabbt. I stället föddes en symbios mellan ansvarslösa sociala medier-bolag, främst Facebook, och en auktoritär höger som lärde sig att utnyttja teknikens möjligheter till massmanipulation.
Med en ständigt internetuppkopplad befolkning med låg utbildning, svaga regleringar och korrupta myndigheter var landet under 2010-talet ett politiskt-tekniskt laboratorium. Resultatet stavas president Duterte, hundratals statssanktionerade mord, smutskastning och juridisk förföljelse av fria medier och människorättsorganisationer. Fascism, skriver den filippinsk-amerikanska journalisten Maria Ressa.
I sin bok ”Konsten att bekämpa en diktator” får vi följa hennes liv från barndomen. Tyngdpunkten ligger på tiden som stjärnreporter för CNN och tv-chef i Filippinerna, men framför allt på hur hon med sin egen nyhetssajt Rappler, inriktad på grävande journalistik, utmanade Duterte-regimen. Staten svarade med att överösa tidningen med anklagelser om lagbrott och Ressa själv greps tillfälligt. På så vis blev hon landets främsta symbol för pressfriheten, för vilket hon belönades med Nobels fredspris 2021.
Hennes ärende nu är att slå larm. Techbolagen måste regleras! Annars går det snart för er i de rika demokratierna som det gått för oss.
En besvikelse omvandlad till avsky genomsyrar berättelsen. Ressa och hennes medarbetare är inledningsvis begeistrade i den nya teknik som kan omvälva samhällen och störta diktaturer. När de bit för bit ser mystiska nätbeteenden, upptäcker mönster och själva utsätts för hat- och förtalskampanjer slår de larm till Facebook – som inte lyfter ett finger.
Tyvärr saknas inte saker att irritera sig på. Boken är på en gång för detaljerad och för vag och fylld med fluffig ledarskapsjargong. Textens engelska förlaga skiner också igenom i ordval och stolpiga formuleringar.
Men de självbiografiska delarna ger nycklar för att förstå henne. ”Hon påpekade ofta att jag såg allt i svart och vitt”, skriver hon om barndomsvännen Twink. Det har, vill jag påstå, Twink alldeles rätt i. Ressas motståndare är alltid korrupta, maktlystna och våldsamma, alla anklagelser är skrattretande och absurda. Den egna sidan är alltid sanningssökande demokrater med sunda värderingar. Det är – uttalat – de goda mot de onda.
Men kanske är det just ett slags grundmurad inre moraluppfattning som är Maria Ressas superkraft? Under trycket från statens åtalskampanjer, nättrollens anfall och Facebooks svek förvandlas hon mer och mer till aktivist, och det som kan framstå som en fyrkantig hållning adlas under kampen till en omutlig personlig integritet. Hon backar inte. Hon låter sig inte köpas eller skrämmas. Med dubbelt medborgarskap har hon alla möjligheter att flytta till USA, men stannar.
Det kan jag bara beundra.
