Nej, vägen till framgång stavas ”traggla”
Böcker om storartade kvinnor är en tröttsam genre
Publicerad 2020-04-20
Det smärtar mig att behöva ge Birgitta Ohlssons första bok för barn en svag medel. Men den kunde ju – och borde – ha varit roligare.
Lev som du vill – tio svenska kvinnor visar vägen är en omsorgsfullt utformad och uppenbart påkostad så kallad prioriterad titel. Urtjusiga illustrationer av Lina Bodén. Dyrt papper. Färgtryck. Guldglittrat omslag. En sådan bokhandeln gärna skyltar på bästa plats i hopp om att de medvetna, men stressade föräldrarna lite pliktskyldigt kniper ett exemplar när de går in för att köpa garn eller pysselsaker till barnen.
Det är inte något fel på just Ohlssons bok. Det är genren som sådan som inte väcker någon vidare entusiasm, eftersom det i flera år nu gått inflation i böcker om historiska kända kvinnor som alla unga tjejer bör känna till och lära sig något av.
Visst, Ohlssons kvinnor har alla varit duktiga på att stå på sig och följa sin egen vilja och sina drömmar. Även om man kan tycka att urvalet spretar lite väl mycket: alla från drottning Kristina till Ingrid Bergman till Astrid Lindgren till Greta Thunberg ska få dagens arma unga tjejer att Börja Tro På Sig Själva.
Man kan tycka att det förmodligen är när kvinnor börjar tro på – och slutar misstro – andra kvinnor som saker börjar hända. När de upphör med att motarbeta varandra. När de lär sig att aldrig mer vänta på det där ”egna rummet” som så felaktigt påstås vara förutsättningen för alla uträttade storverk. När de hela tiden slipper påminnas om världens mest hyllade och kända kvinnor. Makalösa kvinnor som haft alltifrån tur och tajming till en ovanlig begåvning och som den här bokens läsare förmodligen aldrig kommer att komma i närheten av.
Hur snygga bilderna än är på Selma Lagerlöf eller Ingrid Bergman, och hur bra den reklamcopy-artade texten än är, så är det helt andra saker som verkligen betyder något för unga tjejers väg till ökad självkänsla och framgång och det vet naturligtvis Ohlsson.
Jag hade hellre sett Ohlsson skriva en barnbok om en alldeles vanlig och allmänt värdelös tjej som krossar alla glastak för att hon inser att den enda vägen till framgång stavas ”traggla” och ”duktig”.
För att citera den gamla tv-serien Fame, som Ohlsson själv citerar i sin utmärkta bok Duktiga flickors revansch från 2017: ”Fame costs. And right here is where you start paying – in sweat!”
Jag är högst osäker på om det här att unga tjejer ska korvstoppas med bokförlagens dåligt maskerade profithunger i form av ”pepp” förklätt till ”feminism” är rätt väg att gå.
