Läsfest för dig som vill förstå hur de borgerliga tänker

I vänboken till Carl Bildt håller högerns opinionsbildare inte igen

helskärm

”En ny frihetstid”, så beskrivs Carl Bildts tid som statsminister 1991–1994 när moderater själva får välja sina ord. Peje Emilsson, känd som grundare av bland annat pr-byrån Kreab och Kunskapsskolan, låter oss höra 1990-talets borgerliga suck av lättnad över att den långa vänsterradikala perioden från 1968 tog slut. 

Detta är moderat historieskrivning när den är som minst tillrättalagd och det gör vänboken ”Reformatorn – om Carl Bildt med fokus på åren som statsminister” som Emilsson är en av flera redaktörer för, intressant för andra än de redan frälsta.

Carl Bildts tid som statsminister domineras av två berättelser. Den första är Bildts politiska projekt ”Ny start för Sverige” som lanserades till valet 1991. Idémässigt verkar det ha knutit an till Sveriges snabba industrialisering med hjälp av liberala reformer i slutet av 1800-talet.  På liknande sätt ville Moderaterna använda 1980-talets nyliberala verktyg för att ta sig an välfärdsstaten och reformera den i marknadsliberal riktning. 

Man skulle ”återupprätta Sverige som en tillväxt- och företagarenation”. Projektet handlade framför allt om att förvandla offentliga monopol till privatiserade marknader och att minska välfärdsstatens omfördelande inslag. Det var det här de slogs för, 1990-talets borgerliga politiker. Det är detta projekt som de slår vakt om nu.

Den första berättelsen döljer den andra, den som blivit allt mer kännbar efter finanskrisen 2008 och nu under coronapandemin. Den andra berättelsen har i dag landat i debatter om ökade ekonomiska klyftor, behovet av investeringsprogram för klimatomställning och ett slut på åtstramningspolitik och marknadisering.

För Sveriges del har denna berättelse sin rot i  finanskrisen 1991–1993 (”90-talskrisen”). Anne Wibble, dåvarande finansminister, noterade några år efter krisen att varken regering, opposition eller ekonomiska experter hade haft någon fullständig analys av vad en finanskris var eller hur den borde hanteras.

Bildts ekonomiska rådgivare, nationalekonomen Lars Jonung tar upp det i sitt kapitel i boken. I stället för att reda ut hur avregleringarna av finanssektorn, skattesänkningarna, den fasta växelkursen och den skenande privata skuldsättningen skapade en perfekt storm lades skulden för krisen på välfärdsstaten och de politiska institutionerna. Det fick Ny start-projektet att bli en logisk del av krishanteringen och skapade stöd för det även inom den socialdemokratiska oppositionen.

På släppseminariet för ”Reformatorn” medgav före detta folkpartiledaren Bengt Westerberg att om den borgerliga fyrpartiregeringen hade tagit krisen och arbetslösheten som följde på större allvar hade den kunnat bli omvald 1994. De borgerliga partierna var så upptagna av sitt politiska projekt att de inte insåg vad som pågick omkring dem.  

Borgerligheten verkar fortfarande inte ha förstått vad som egentligen hände i början av 1990-talet och inte heller vad som inträffade 2008. Efter finanskrisen finns en annan kunskap om hur efterspelet efter 90-talskrisen borde ha hanterats. 

Hyllmeter av vänstertext har behandlat både 90-talskrisen och finanskrisen 2008. Det börjar spira en medvetenhet om att ekonomin och välfärden behöver stöpas om i en helt annan riktning än den som erbjöds i början av 1990-talet. Men i borgerligheten ekar det samtidigt ganska tomt. Vad har den egentligen att säga om världen efter 2008, om ojämlikheten och åtstramningspolitiken? Nästan ingenting vad det verkar.

Här finns en språngbräda för ett nytt politiskt projekt. Det finns redan en bubblande vänsterdiskussion om vad detta projekt skulle kunna bestå av. På motsatta sidan verkar det snarare handla om att framhäva gamla segrar, att förvalta ett arv. Framtiden får visa om borgerligheten lyckas förnya sig eller inte.

”Reformatorn” är ändå en riktig läsfest om man vill ge sig in i den tankevärld som format borgerliga politiker och opinionsbildare under lång tid. När de skriver för varandra håller de inte heller igen. Det är tacksamt för oss som inte alltid begriper var de får allt ifrån.