Fördomar om 68:orna krossas i unik studie

”Den politiska generationen” visar att idealen levt kvar

Publicerad:
Demonstration mot USA:s krig i Vietnamn i Stockholm 1967.
Foto: STURE WALDÖ
Demonstration mot USA:s krig i Vietnamn i Stockholm 1967.

BOKRECENSIONER

När jag som gymnasist i mitten av 80-talet föreslog ett par temadagar om Afrika, med avslutande musikfestival till förmån för ANC fick jag omedelbart stöd av handfull lärare med intresse för internationell solidaritet, vilket så klart var avgörande för att det blev av.

Det är ingen slump att det skedde på en vanlig gymnasieskola i en svensk småkommun vid denna tid. Det var här 68-revoltens fotfolk hamnade: i den offentliga sektorn, ofta just som lärare, annars som socialarbetare, vårdpersonal, offentliga administratörer, och så vidare, yrken som i vart fall inte stod i motsättning till deras ideal om socialism och humanism.


Det är ett av de tydliga mönstren i Sven-Axel Månssons och Svante Lundbergs Den politiska generationen. Det är den tredje delen av denna unikt långa studie, som inleddes med att de bägge sociologerna intervjuade några dussin demonstranter som protesterade mot ett svenskt kraftverk i Moçambique i Malmö 1968. En andra intervjuomgång gjordes i början av 90-talet, och efter 50 år kan forskarna nu se demonstrationstågets slutstation för de 30 personer som deltagit i alla tre undersökningarna.

Man krossar en del vanliga fördomar om borgarbarnen som lekte revolt för att sedan snabbt inrätta sig som en ny överhet.

Eftersom det handlar om Lundastudenter hade många borgerlig bakgrund, men var fjärde kom från arbetarhem, och ytterligare några hade jordbrukare eller småföretagare som fäder.


De har alla övergivit revolutionen för att sjunka ner i vänsterreformismens träsk. Men de beskriver hur de för evigt är vaccinerade mot auktoritetstro och hur de haft nytta av allt de lärde sig om organisering och politik under ungdomsåren. Bara ett fåtal röstar höger.

Flera beskriver också hur de för att följa sina ideal valt bort karriär, pengar och statushets och tagit jobb under sina kvalifikationer.

”Uppfattningen att 68-orna sadlade om och blev nyliberala karriärister får inget stöd i vår undersökning” skriver forskarna.

Då och då blossar det annars ofta tynande engagemanget upp. Som kvinnan som övergivit sin aktivism, men som när SD växte på hennes ort kontaktade Socialdemokraterna: ”Vill ni ha hjälp, så är jag beredd!”


Resultaten liknar de från den mer ambitiösa franska studien Changer le monde, changer sa vie. Men jag skulle kanske önska att man härmat den mer, och kompletterat de egna berättelserna med fakta över inkomst, yrken, familj och så vidare, för att bättre kunna jämföra med de opolitiska generationskamraterna. Men det kanske inte är för sent. Det kan ju bli en fjärde bok.

Publicerad:

LÄS VIDARE

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.