Ett myller av liv
Ljudmila Ulitskaja kommer nära sin ryskjudiska immigrantvärld
Publicerad 2018-08-04
Den ryska författaren Ljudmila Ulitskaja har i sina båda tidigare till svenska översatta romaner, Det gröna tältet och Jakobs stege, framträtt som en stor epiker av klassiskt ryskt snitt. En munter begravning från 1997 är däremot inte ett spår episk utan en förhållande vis kort roman utan några som helst episka ambitioner. Men oj så innehållsrik!
Den utspelar sig i augusti 1991 i New York bland idel ryskjudiska invandrare, somliga nyss anlända, andra med lång amerikansk tid bakom sig. Alla är de ändå på skilda vis fast i sitt gamla hemland.
Det vimlar av folk i Aliks ateljélägenhet på Manhattan. De pratar mycket, dricker, umgås och blandar liv, erfarenheter och egenheter med varandra i en härlig röra. Somliga följer på tv nyheter om det pågående kuppförsöket i Moskva. Själv ligger Alik och dör i ALS, mer och mer förlamad och med alarmerande andningssvårigheter. Hans begravning börjar egentligen redan nu, medan han själv lever, och han deltar efter förmåga. De närvarande är bara i varierande grad medvetna om att det handlar om ett slags begravning.
Alik har varit en relativt framgångsrik konstnär av oklar kvalitet, men han är en man med självdistans och dessutom förmåga att uttrycka sig med spets och precision. I motsats till hans lätt alkoholiserade och tämligen flummiga hustru Ninka. Hon är dessutom katolik och vill till varje pris få sin judiske make döpt innan han dör, varför hon kallar en pater till dödsbädden. Alik är för sin del inte religiös men andra av hans judiska vänner är noggrannare med den saken och kallar samtidigt in en rabbi till samma dödsbädd.
Nu utvecklas sammanstötningen inte alls till något farsartat eller dråpligt, utan till en mänsklig mix av skilda ståndpunkter. Besökare blandas med varandra, krångliga bakgrunder i det forna hemlandet uppenbaras och kombineras med krångliga fortsättningar i det nya. Samtidigt får Alik på sin dödsbädd fin kontakt med sin gamla älskarinna Irinas tonårsdotter Teeshirt, som visar sig vara hans egen dotter.
Med lätt hand fångar Ljudmila Ulitskaja ett myller av liv, och för läsaren uppenbaras en lätt bisarr men samtidigt intagande ryskjudisk immigrantvärld. Man märker inte riktigt hur det går till, men närmast i förbifarten lyckas författaren tränga djupt in i den här världen. En munter begravning är en djupt sympatisk roman skriven med stor och kärleksfull humor. Man läser den med ett leende på läpparna.
