Forskare: Jordklotet klarar inte kapitalismen
Låt samtliga politiker möta Johan Rockström i en tv-debatt
Publicerad 2022-02-10
Vår tids viktigaste akademiker måste utan tvekan vara klimatforskarna. Få gestaltar frågan om de intellektuellas ansvar bättre – de kan välja att begränsa sig till att enbart ta reda på fakta, men om dessa fakta visar att vi är på väg mot avgrunden kan de besluta sig för att axla en roll i historien och mana till handling.
Under några darrande ögonblick under Parisförhandlingarnas sista dag 2015 gick klimatforskarna fram på scenen. När lobbyisterna hade lyckats riva upp alla åtaganden om att reducera fossila bränslen och att basera sig på bästa vetenskapliga underlag, klev några av klimatforskarna fram:
”Vi kände att forskarsamhället helt enkelt måste stå på sig och säga klart och otvetydigt att texten i den här utformningen innebar risk för katastrof.” De utlyste en presskonferens, som trots hårt motstånd – inte bara från lobbyister och väktare som försökte stänga mötet, utan även från andra akademiker – lyckades genomföras. I slutversionen av Parisavtalet var vissa av formuleringarna tillbaka.
Bland dessa forskare fanns Johan Rockström och Owen Gaffney från Stockholm resilience centre. Dessa två forskare kan sägas ha transcenderat – från enbart forskare till intellektuella, beslutna att spela en roll i vår tids ödesfråga. Rockström går till exempel alltid runt med en liten kula i fickan för att påminna sig själv om att vi har byggt en stor värld på en liten jord.
Deras nya bok Jorden – vår planets historia och framtid är en typ av Sapiens om planeten, men där cynismen är utbytt mot optimism. Den är full av fascinerande fakta. Jorden har tre stabila tillstånd: snöboll, kylskåp och drivhus. Till synes små förändringar kan orsaka en stor obalans och skifta jordens tillstånd. De cykler som jorden går igenom som följd av himlakropparnas banor, med återkommande istider, kan kallas jordens hjärtrytm. I dag har vi dock släppt ut så mycket koldioxid att kurvan liknar ett hjärtstillestånd – och vi kanske aldrig hamnar i en istid igen, varnar Rockström och Gaffney.
För faran är inte enbart den koldioxid vi redan släppt ut – utan att uppvärmningen riskerar att lösgöra det kol som ligger inkapslat i Arktis permafrost – mer än dubbelt så mycket som vi släppt ut sedan början av den industriella revolutionen …
Rockström och Gaffney förklarar bra och enkelt, vilket gör att boken lämpar sig såväl för högstadieeleven som för bonden som vill lära sig mer om miljövänligt jordbruk. Inte minst har boken otroligt belysande bilder som exemplifierar klimatförändringarna.
I slutet diskuterar de framtiden, och här är det en optimism i Lasse Berg-anda: Jorden klarar av att mätta en befolkning på 11 miljarder människor, fattigdomen har avstannat på grund av lägre befolkningstillväxt och bättre sjukvård, Storbritanniens och Kinas löften om nollutsläpp till 2050 respektive 2060 bådar gott och kampen om freoner visar att det går att avvärja stora hot.
Men då måste vi, skriver de, göra upp med det ekonomiska systemet. Jorden klarar inte oändlig tillväxt, ”det är inte en åsikt, det är ett faktum”. Rockström och Gaffney menar att det system där vinsten är överordnad allt måste upphöra nu. I stället vill de tillämpa donut-modellen, vilket är ungefär det Pelle Dragsted förordar i sin bok Nordisk socialism – ett samhälle där det offentliga tar betydligt större plats än i dag, och där kapitalismen är liten och begränsad.
Staten, menar Rockström och Gaffney, är den enda instans som är mäktig nog att kunna ta ett helhetsansvar. För att kunna möta klimatkrisen utan att öka ojämlikheten föreslår de att alla nyinvesteringar i fossila bränslen stoppas, (olje- och gasledningar, raffinaderier, kolgruvor och koleldade kraftverk – allt!) att ett pris på koldioxidutsläpp sätts samt att bolagsskatter och förmögenhetsskatter höjs enligt Pikettys modell. (Hur länder som livnär sig på att exportera olja och gas ska klara sig går de inte in på.)
Vi behöver också lägga om kosten till en planetärt hållbar diet. Något förvånande avvisar forskarna inte geo-engineering, som att släppa upp miljoner ton svavel för att reflektera tillbaka solstrålar i rymden, eller att gräva ner koldioxid under jord – sådana åtgärder kommer också behövas, skriver de men det viktigaste är vad vi gör med ekonomin.
Att ledande klimatforskare nu säger att vi behöver ett annat ekonomiskt system än kapitalismen är historiskt. Samtliga partier bör få möta forskarna i tv ett valår som detta.
