Finter som funkar
Uppdaterad 2015-11-20 | Publicerad 2015-10-22
Petter Lindgren blir inte besviken på César Airas nya roman
”Fri flykt framåt” heter den galet produktive argentinaren César Airas senaste romanpaket på svenska, innehållande tre kortromaner i översättning av Manni Kössler. Förmodligen anspelar titeln på den estetik Aira förespeglat i intervjuer, ett arbetssätt påminnande om de gamla surrealisternas automatism där infallet och utvikningen visar vägen, liksom misstaget. Blir det något vajsing på en sida, menar Aira, så får det konsekvenser längre fram i historien, snarare än att felet rättas till.
Sant eller inte, men läsaren får verkligen vara på hugget i Hur jag blev nunna, den första berättelsen. Anslaget är självbiografiskt, med en sexårig Aira som berättare och en solstekt förstadsmiljö som kuliss.
I inledningen insjuknar lilla Aira svårt efter att ha ätit cyanidförgiftad jordgubbsglass, pappan åker in på kåken och mamman förtvivlar i armod och isolering. Några sidor senare tycks huvudpersonen plötsligt ha bytt kön. Vafalls?
Det rör sig knappast om en tillfällig sinnesförvirring i sviterna av förgiftningen, och någon regelrätt transperson tycks vi inte ha att göra med.
Snarare är det berättarjaget som kommer ut som gränslös lögnare, en snorunge med ett monstruöst rikt inre liv som i sin fantasi bland annat lär 42 dyslektiska elever, var och en med sin särskilda problematik, att läsa. Och som dessutom fabricerar ett hejdundrande ologiskt slut på sin story, såvida det nu verkligen inte är möjligt att plita ner en dylik berättelse när man sitter instängd i en tunna jordgubbsglass, i samma stund som lungorna sprängs och hjärtat slutar slå.
Blicken får justeras efter hand när man läser Aira, och nog vore hans finter en plåga om inte varje historia burit på sin egen dagsländeaktiga men ändå stränga logik, eller om de inte rymt så många sällsamma och vackra prosagläntor: ”Vi var ute på gården och där härskade en av dessa döda tystnader som bara barn, resande in i djupet av dagen, förmår ha omkring sig.”
Borges och Cortázars andar svävar förvisso över detta labyrintiska och allegoriskt överdådiga författarskap som introducerades på svenska 2012, med 3 x Aira – en introduktion(Wahlström & Widstrand).
Den som i likhet med mig tände ordentligt då lär heller inte bli besviken på Fri flykt framåt, som förutom Hur jag blev nunna också innehåller berättelserna Varamo, tematiserande likheten mellan diktskrivande och falskmynteri, och Spöken, om hur några homoerotiskt utlevande gastar hemsöker en nyårsfest på taket av ett hyreshus.
