Om inkaimperiet hade tagit över Europa
I ”Civilisationer” spegelvänder Laurent Binet kolonialiseringen av Latinamerika
Publicerad 2021-03-16
Columbus anländer till Kuba och åker på storstryk. Samtidigt befinner sig inkakungen Atahualpa på den förlorande sidan i ett krig med sin halvbror Huáscar. I verkligheten innebar kriget mellan de båda bröderna en splittring som spanjorerna inte var sena att utnyttja i erövringen av den latinamerikanska kontinenten.
Men nu blir det inte så. I stället hoppar Atahualpa på Columbus skepp, korsar Atlanten och koloniserar större delen av Europa. Ett Europa där en splittring mellan protestanter och katoliker blivit ett faktum, något som inkan inte är sen att utnyttja i erövrandet av den Nya världen. Därmed spegelvänder Laurent Binet i Civilisationer den spanska kronans kolonialisering av Latinamerika.
”Konsten ger liv åt dem som mördats av historien.” Citatet hämtat från Carlos Fuentes inleder Binets kontrafaktiska roman. Och visst kan konsten synliggöra skeenden som inte fått plats i historieskrivningen. Där historien är falsk kan konsten vara sann.
Civilisationer, fint översatt av Sara Gordan, utkom på franska 2019 och är Binets tredje roman. Samma år tilldelades den franska akademiens Grand Prix du roman. På svenska finns sedan tidigare den intellektuella thrillern Språkets sjunde funktion, också den kontrafaktisk.
Romanen är uppdelad i fyra delar där varje del använder sig av (och i någon mån är en parodi på) de litterära uttrycksformer som var gängse under de epoker som skildras. Del ett är skriven som de isländska sagorna, och den avslutande delen är skriven som en pikareskroman. Fragment ur Columbus dagbok och brevväxlingen mellan Thomas More och Erasmus av Rotterdam ackompanjerar skildringen av inkakungens erövringar.
Resultatet blir en ganska spretig roman. Men detta spretiga utgör i slutändan en märklig men likväl enhetlig helhet då blicken på historien inkorporeras i romanens skilda narrativa grepp. Fram träder en omvänd kolonialhistoria där form och innehåll blottlägger historien.
På ett Umberto Eco-liknande manér blandas intellektuella ansatser med det absurda. Precis som i tidigare verk är Binet väldigt rolig. Som när inkorna blir förfärade av de kristnas vidskeplighet, framför allt den ritual med kannibaliska förtecken som kallas nattvard, där de hänger sig åt att äta och dricka Jesu kött och blod. Resultatet är ett avtäckande av västerländska kolonialmakters hyckleri, och ett underkännande av dikotomier som civilisation och barbari.
För som romantiteln pekar mot rör det sig om civilisationer i plural. Alltid historiskt situerade, aldrig fria från interna motsättningar och alltid dömda att gå under. I Civilisationer ligger konstens sanningsanspråk således inte i det faktiska skeende som skildras utan i den historiesyn som romanen implicerar – utan att avvika från ett materialistiskt perspektiv visar Binet att historien alltid är öppen.
Joel Kellgren läser masterprogrammet Kritiska studier vid Göteborgs universitet och sitter i redaktionen för tidskriften Ord & Bild.
