Nazihat bakom galler

Uppdaterad 2016-09-26 | Publicerad 2016-09-23

Ulrika Stahre läser Hans Falladas fängelsedagbok

Hans Fallada (1893–1947).

Den tyske författaren Hans Fallada har lyfts upp på senare år genom en massiv utgivning av Lind & co, somligt återutgivet, somligt för första gången på svenska. Till denna senare kategori hör I mitt främmande land. Fängelsedagboken, 1944, som utkom på tyska först 2009.

Denna dagbok saknar allt dagbokslikt eftersom den inte, mer än undantagsvis, skildrar situationen vari den skrivs. I stället är den en sorts memoar, en betraktelse skriven efteråt. Dock fortfarande under nazistyre och mitt i ett krig, dessutom i fängelse (efter ett våldsamt gräl) med allt vad det innebar av risk för upptäckt. Större delen av texten behandlar det nazistiska makt­övertagandet och tiden fram till krigsutbrottet.

Fallada avskyr nazismen och nazister, hans förakt är enormt. Han väljer ändå, av lite oklara men möjligen patriotiska skäl, att stanna i Tyskland och härda ut.

Det är en omvittnat opolitisk författare som tecknar ner sitt liv. De självbiografiska anteckningarna gömmer han i vad som ser ut som en novell, och han lyckas ändå, mitt i odjurets kula, både skriva och smuggla ut texter där han inte skräder orden i beskrivningarna av naziregimens företrädare, hantlangare och medlöpare.

Det angiverisamhälle som snabbt skapades skildras med all tydlighet i berättelserna om hans många rättstvister och konflikter. Jaget som skrivs fram är en kolerisk, familjekär och hårt arbetande strulputte.

I mitt främmande land är en berättarglad memoar där kontrasterna mellan den lite naiva ­hållningen i trettiotalets början och krigets alla bördor blir så mycket tydligare när det är en helt vanlig människa som noterar, överdriver, blandar ihop och fantiserar.

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.