Om pengar och killar – men allt annat än banalt

Valerie Kyeyune Backströms kritik av kapitalismen är vemodigt vacker

Av: Anneli Jordahl

Publicerad:
Valerie Kyeyune Backström, f 1989, är kritiker och författare.
Foto: Jasmin Storch
Valerie Kyeyune Backström, f 1989, är kritiker och författare.

Är det vår tids krav på unga kvinnor att odla både yrkesframgång och ett perfekt yttre som göder en fantasi om att få överlämna sig? Bli en rikt gift Hollywoodfru. Boka in dagarna med shopping och stylister. Ta emot maken på angenämaste vis de korta besök han gör i hemmet.

Kvinnan i den här debutromanen söker rika män i Los Angeles. Fast hon är intelligent. Fast hon inte är fattig. Bara en ”uppkomling” som vill slippa tänka på pengar. En som rest från Europa till USA och som aldrig känt sig riktigt säker i rummen där makt står på spel. Hennes hårdvaluta är ungdom och skönhet. Hon lyckas smida medan järnet är varmt.


Jag läser alltid litteraturkritikern Valerie Kyeyune Backström i Expressen och jag följde henne i den uppkäftigt satiriska sajten Rummet. När Rummet-skribenterna gav ut en bok på Galago fick jag oändligt många insikter i hur klass och genus samverkar med hudfärg. 

I den här romanen handlar det mest om klassamhällets hårda villkor och hur kvinnor manövrerar utifrån ett dubbelt underläge. Men också om hur romankaraktären, den svarta kvinnan, känner sig ”bestulen” när hon ligger med vita män. Då hon ibland ”spelar med” för att möta männens projektioner. 

Enligt baksidestexten handlar det hela om ”pengar, killar och amerikanska solnedgångar”.  Låter som banal underhållning, men det är det sista den är. Snarare läser jag en idéroman berättad i tredje person. Någon vill skriva sig ut ur sig själv med hjälp av minnesfragment, glasklara och gåtfulla på samma gång. 

Jag sugs in i det strama språkets hårda kärna som bitvis glänser av poetiskt bildspråk och existentiella reflektioner. Doftminnena går som en lina, från gammelmanssvett till eggande dyra parfymer. I det sorgmättade finns mycket humor: ”Hans hud var som en illasittande bikini”. 

”Ett nytt England” påminner mig om Caroline Ringskog Ferrada-Nolis debutroman Naturen.

I den finns också en ung kvinna med värkande själ och en cyniskt genomskådande blick för hierarkier och status. Kyeyune Backströms nygifta kvinnas extas över rikedomen går snabbt över i ensamhet och leda i det hotelliknande huset. Är den som inte är ”född fin” ofri för alltid? Oavsett om pengar kommer till en? Ilskan hopar sig. ”All denna rikedom som ackumulerats i så få fickor”. 

Precis som många amerikaner som fått nog av vulgärkapitalismen drar hon ut i öknen, lever spartanskt. Odlar det som går att odla. Kanske är titeln hämtat från den pionjärandan? Förvisso åker just hon under ordnade former på en månads retreat. En karismatisk ledare styr gruppen mot andlighet och ett begynnande välbehag övergår i obehag. Hon tvingas arbeta allt hårdare för allt mindre mat. Är hon fångad bland galningar? 


Här ställs lyxkonsumtion mot asketism. Yta mot djup. Individualism mot kollektiv. Hur den ena ytterligheten lätt slår över i den andra. Och hur vi än väljer håller pengar oss i ett järngrepp. 

Valerie Kyeyune Backström visar att kritik mot kapitalismen, där precis allt blir ting och varor, kan berättas ickeplakatigt och vemodigt vackert.

Läs den! 

Publicerad:

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturredaktion guide till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.