En skimrande och glittrande transbok
Carl-Michael Edenborg blir henryckt av en avhandling om könsväxlingar i litteraturen
Publicerad 2017-05-20
Trans, vilket fint ord det är. Det smakar gott munnen. Och det får tankarna att flyga i väg, till spiritistiska seanser, till transnationalism, till transcendens, till trans-allt-möjligt. Övergång, överdrift, mellanläge, ingen-manlansland.
Just nu är transbegreppet i alla dess olika mutationer glödhett trendigt, så se upp när du tar det i munnen: det finns risk att du bränner både läppar och tunga. Titta bara på succétv-serien Transparent. Eller läs Susan Faludis senaste bok, mästerverket Mörkrummet.
Att trans dessutom kan göra vetenskap visar Sam Holmqvist i sin nyförsvarade doktorsavhandling i litteraturvetenskap, Transformationer: 1800-talets svenska translitteratur genom Lasse-Maja, C J L Almqvist och Aurora Ljungstedt.
En doktorsavhandling väcker känslor: för den som själv skrivit en kan det vara en trigger som väcker minnen av fyra års panikångest. Hos andra skapar den djupaste respekt. För en som knappt vet vad det är för något kan den verka obegriplig och pretentiös; i värsta fall väcker den en vrede för att den är svår att förstå och konstig. Om den vreden kombineras med rädsla för det främmande och osäkra, blir den farlig.
”Transformationer” skulle kunna kallas för en transbok – jag tror inte just det ordet saknas bland de oräkneliga neologismer med ordet ”trans” som förekommer i Holmqvists briljanta avhandling. Och vilken avhandling det är: skimrande och glittrande i allt från själva den materiella boken, som har en underbar form, över textens ovanligt vackert klingande formuleringar, till att den skänker läsaren mängder av nya kunskaper och möjligheter att tänka annorlunda.
Rent konkret består Transformationer förutom idétäta inledningar och avslutningar av fyra studier: ”Folkhjälten” (Lasse-Maja), ”Drömmar om androgynen” (Almqvists Tintomara-figur i romanen Drottningens juvelsmycke), ”Ytans gränser” (om 1800-talets bestsellerförfattare Aurora Ljungstedts fantasier om äkthet och modernitet) och ”Nästa steg” som handlar om sjukdom och självmedvetande kring det så avgörande sekelskiftet 1900.
Ambitionsnivån är hög. Självkänslan är hög. Sam Holmqvist vill inte bara göra några nya läsningar av redan sedan länge kända litterära karaktärer. Hen siktar på stjärnorna och vill upprätta en ”en svensk translitteraturhistoria”!
Ibland talar författaren om den historien som om den redan fanns, i nästa stund om att den görs just nu, av hen själv – ibland är den historien redan historia, ibland är den framtiden. Idén om denna translitteraturhistoria blir på det sättet tämligen trans i sig.
I ett vackert typografiskt grepp låter författaren denna litteraturhistoria skänkas åt läsaren som en parallellhandling i boken: med eget typsnitt och med vackra utsmyckningar. I denna parallella text (ett av bokens klädlager) läser vi om allt ifrån skillnaden mellan androgyner och hermafroditer och om ”skälmen” som motiv.
Jag tycker mycket om Transformationer. Den lyckas med något som många forskare misslyckas med: den kommer att nå utanför akademin, den är både akademisk och underhållande, den förmedlar glädje och nyfikenhet utan att tumma på självdisciplinen. Den framvisar några av vetenskapens finaste gåvor: som experiment, av typen Undrar vad som skulle hända om jag börjar kalla Tintomara för ”hen” i stället för hon?
Och det uppenbara svaret på frågan är: ”massvis”.
När sådana språkliga förvandlingar genomförs förvandlas världen. Detta är en av den humanistiska vetenskapens starkaste sidor. Uppfinn ett begrepp, skapa ett nytt ord, se hur en hel värld förvandlas. Börja prata om vanligt folk som ”cismän” och ”ciskvinnor”, prata om normaliteten som avvikelse, vänd och vrid.
Sådana manövrar gör Sam Holmqvists Transformationer till lika mycket filosofi-i-praktiken som litteratur-vetenskap.
Mot slutet av sin bok skriver författaren att hen trodde arbetet ofta skulle vara deprimerande och historierna tragiska, och visst var det ofta så: ”Men ännu oftare har jag sett positivt skildrade transgestalter och könsväxlingar som omgivningen inte bara accepterar utan uppmuntrar.”
Drömmer inte många av oss att titta i spegeln och få syn på någon annan? Fruktar vi det inte samtidigt? Transpersonerna tar den risken fullt ut, ibland till ett högt pris. Men eftersom hela spelet kring att göra trans handlar om lek, löje, bedrägeri, kan det vara både inspirerande och underhållande på samma gång, utan att förneka att det i det levda livet ofta kan vara sorgligt och smärtsamt.
Sam Holmqvist har med Transformationer gett något åt alla oss som undrar vilka vi ”egentligen” eller ”i verkligheten” är för några underliga varelser. Hen har skänkt oss hjältar, ord, livsglädje, begärsobjekt, bildning.
