För pund & fosterland

Uppdaterad 2016-08-16 | Publicerad 2016-08-08

Mattias Svensson om Tony Blairs rikedom och landets fattigdom

”Broken vows – Tony Blair, the tragedy of power” är lättläst, men stundtals svår att hänga med i för den som inte känner persongalleriet.

I slutet av 1990-talet var den brittiske socialdemokraten Tony Blair en politisk rockstjärna. Ungdomlig, snygg och med välslipad retorik fick han Labour att släppa kraven på att socialisera näringslivet och bli New Labour. Efter valsegern 1997 blev han premiärminister för ”Cool Britannia”.

En illustration av hur stor Tony Blair var, är att hans spinndoktor Alistair Campbell 2001 lyckades sälja in storyn att Blair bar Calvin Klein-kalsonger. Den hamnade på Mirrors förstasida. Dagen därpå kritiserade samme Campbell medierna för att trivialisera politiken.

I dag illustrerar anekdoten mer cyniskt duperande av medierna än glamour. Med all rätt, kan den konstatera som läser Tom Bowers svidande vidräkning av den förre premiärministern i Broken vows - Tony Blair the tragedy of power. I själva verket är det betydligt värre.

Blair tog till stora mänskliga och ekonomiska kostnader sitt land ut i krig för att avsätta Saddam Hussein i Irak 2003. Efter sin tid som premiärminister har han blivit multimiljonär på att göra hemliga affärer med andra envåldshärskare och auktoritära regimer; Libyens Gaddafi­, Rwandas Paul Kagame, Nursultan Nazarbajev i Kazakstan.

Blairs affärsupplägg har närmast komiska likheter med gudsmannen Nathanael Skåre i Strindbergs Röda rummet. I Faith Foundation bedrivs ekumenisk dialog, bland annat samtal kring mänskliga rättigheter med ekonomiskt stöd av Saudiarabien. Välgörenhet bedrivs i African Governance Initiative (AGI), och rådgivning till samma länders regeringar säljs via Tony Blair Associates (TBA). Tillträde till regeringar samt resor, utgifter och kansli har han fått som sändebud åt USA.

Tom Bowers kartläggning av denna sentida karriär är egentligen bara en pendang till hans ambitiösa biografi över Tony Blairs tio år som premiärminister 1997-2007. Bower följer utvecklingen för skola, sjukvård, energi, invandring och krigen. Genom intervjuer med anställda i administrationen kan han ge både interiörer och omdömen.

I korthet gick det mesta åt skogen. Skolresultaten sjönk trots ekonomiska tillskott. Sjukvården fick ännu större tillskott, men den statliga jätten NHS fick ändå finansiella problem. Medan Blair skröt om minskad dödlighet i cancer - en trend som pågått länge - gick det mesta av hans satsningar till byråkrati.

Krigen i Irak och Afghanistan beslutades i praktiken av en liten krets kring Blair, som sällan involverade kompetenta tjänstemän, normala beslutsgångar eller rege­ringen i stort. Bower går betydligt längre än John Chilcots kritiska rapport om Irakkriget, som presenterades 6 juli. Han menar att Storbritannien aldrig tidigare gått i krig på så lösa grunder.

När det kommer till invandringen låter Bower sina egna kritiska åsikter skina igenom. Kanske för att svepande påståenden om att alla som får asyl egentligen är ekonomiska migranter anses main­stream i Storbritannien 2016. I långa stycken är historiken som att följa Sveriges asylpolitiska nutidshistoria och skifte - från generositet och tolerans, till motvilja och krav – fast ett halvt decennium i förväg. Storbritannien fick också ökad anhöriginvandring från små förändringar i regelverket. En intressant detalj är att många asylsökande kom från Irak och Afghanistan redan före krigen.

Boken är lättläst, men stundtals svår att följa för den som inte känner person­galleriet. Dess styrka är också dess svaghet. Vittnesmålen från anställda i statsapparaten ger en ingående bild, men värderingen sker också utifrån deras agenda. Det är Blairs kritiker som lossat tungans band.

Även om inte alla bokens anklagelser är riktigt rättvisande, så framstår Tony Blair som en synnerligen tvivelaktig karaktär. Han ledde Storbritannien in i två förödande krig, översåg en ansvarslös spenderpolitik och har därefter personligen sålt sig till penningstarka diktaturer.

På många sätt personifierar Tony Blair snarare 2000-talets stora problem, än det 90-tal då han stod i rampljuset. Få kan läsa den här boken och förundras över att politiken befinner sig i förtroendekris.

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.