Frukta diktaturen, inte forskningen
Framgångarna med gensaxen i Kina väcker frågor om etik
Publicerad 2020-12-23
Vetenskapsjournalisten Torill Kornfeldts bok Människan i provröret är föredömligt fri från de överentusiastiska visioner eller blodisande farhågor, som ofta omger forskningsfält kring hur mänskligheten kan te sig i en framtid där vi i ökande utsträckning har makten att göra om oss själva.
Boken innehåller rentav en genomgång för oss som inte är helt uppdaterade på högstadiebiologin, men precis som på högstadiet blir lektionen emellanåt lite sövande.
Även när vi närmar oss forskningens frontlinjer är ämnet lite småtråkigt. Visst har det i november 2018 fötts två bebisar med en gen som klippts med den banbrytande gensaxen crispr så att barnen därmed ska vara skyddade från att smittas av pappans hiv. Men den ledande forskaren bakom projektet, He Jiankui, är nu i fängelse och även andra crispr-relaterade forskningsuppslag i Kina har åkt på bakslag och lagts ner.
Att försöket var prematurt tycks de flesta vara överens om. Den som förändrar arvsmassan hos barn förändrar dem för all framtid och väldigt mycket är okänt om hur olika gener interagerar med varandra. Samma gen påverkar exempelvis risken för bröstcancer och om öronvaxet är mjukt eller hårt och sannolikt en mängd andra resultat.
Det mesta handlar i dagsläget om förvisso fascinerande djurförsök. Genom gensaxen crispr är det ekonomiskt möjligt att föda upp grisar som imiterar konkreta barns unika versioner av den medfödda sjukdomen NF1, som finns i omkring 4 000 olika varianter, med allt ifrån nervskador till svulster i ansiktet och ohejdbara raseriutbrott. Forskning på dessa ”avatarer”, som grisarna kallas, har dock precis börjat.
Precis som för de flesta andra sjösatta projekt, som att behandla obotligt sjuka cancerpatienter med crispr-klippta blodtransfusioner, är eventuella genombrott långt borta. I bästa fall finns anekdotiska vittnesmål om ett fåtal patienter som reagerat väl på fortfarande kostsamma och komplicerade behandlingar.
Kornfeldt diskuterar nyktert med forskare och forskningsetiker vad som komma skall. Det mesta tyder på att denna teknik mest kommer att användas för att bota sjukdomar, men säkert också i mer fåfänga förhoppningar och stundtals också i diktaturers tjänst för nya slags illdåd.
Kommer en diktatur som Kina att ha försteg genom att inte ha lika strikta etiska restriktioner? Sannolikt. Redan i dag pågår en arbetsdelning där många avancerade djurförsök utförs i Kina av kostnadsskäl och på grund av mindre motstånd. Men genombrott vad gäller sjukdomsbehandling lär kunna kopieras, vilket sannolikt minskar avståndet till andra länder.
Det är inte säkert att Kina som samhälle därmed vinner kapplöpningen. De kommer att avstå från vissa forskningsuppslag eftersom resultaten eller inriktningen inte ligger i statens intressen och forskarna inte är fria att ställa alla slags frågor. Behandlingen av forskare och läkare som slog tidiga larm under coronakrisen är bara det senaste exemplet.
Det vi har att frukta är således inte forskningen eller genombrotten, utan diktaturen.
