Laddad roman om våra motstridiga behov

Rachel Cusks ”Andra stället” har en rik symbolisk dimension

Publicerad 2021-09-21

Rachel Cusk är aktuell med romanen ”Andra stället”.

Det förnämliga med Rachel Cusks hyllade Kontur-trilogi – Konturer, Transit, Kudos (2018–19) – var att hon lyckades förnya autofiktionen genom att vända den ut och in. I centrum stod det skrivande jaget, men enbart för att nyfiket registrera de människor som kom i dess väg.

Andra stället fungerar på sätt och vis tvärtom. Den korta romanen handlar om hur den berömde konstnären L tillsammans med sin vackra ledsagerska under en tid bosätter sig i en avlägsen stuga som tillhör berättarjaget M och hennes make. Besöket blir inte riktigt vad M, som bjudit in L, hade tänkt sig. För L visar sig vara en rätt jobbig typ, konstnärskliché och kulturman i ett. Konflikter uppstår, relationer ställs på sin spets, självrannsakan tar vid. 


Det mesta av romanen består av M:s redogörelse för händelseförloppet. Men genom denna subjektiva skildring blir också något annat synligt, nämligen M:s instängdhet i sina egna förväntningar och sin vilja att ställa livet tillrätta. L ser detta: ”’Du försöker alltid tvinga fram saker’, sa han. ’Det är som om du tror att inget någonsin skulle hända om inte du såg till att det hände.’”

Second place heter originalet. Titeln syftar i första hand på den där stugan som ligger en bit bort på familjens ägor på marsklandet. Men till skillnad från den svenska titeln pekar den engelska också på känslan av att komma i andra hand, att inte stå i centrum, att definieras av andra. Det är så M ser på sig själv. Fast är det inte allas öde? Och vilken position är egentligen mäktigast, den första eller den andra?

Resultatet är som en korsning av Goethes Valfrändskap och Nora Roberts-romance


Skälet till att M bjudit in L är att hans målningar en gång innebar en uppenbarelse för henne. De förändrade hennes liv. Nu tänker hon ”att L skulle gå mig till mötes i igenkänningen jag upplevde den dagen i Paris”. Men L är inte alls intresserad av att ge henne den sortens bekräftelse. Och det kan man förstå, samtidigt som man kan förstå hennes behov. 

Det går att läsa detta som en bild av hur litteraturen värjer sig mot läsarens behov av att göra den till sin. Överhuvudtaget rymmer denna laddade roman en rik symbolisk dimension. Förhållandet mellan M och L kan tolkas som en konflikt mellan samhälle och konst, omsorg och genialitet, men kanske framför allt som motsättningen mellan behov – av bekräftelse och självständighet – som finns i var och en av oss.


Det är svårt att lyckas med den sortens dubbla skrivande: antingen blir berättelsen lidande eller också de idéer som ska illustreras. Men Cusk gör det bra. Resultatet är som en korsning av Goethes Valfrändskap och Nora Roberts-romance. Det kan kanske låta sarkastiskt, men bortsett från att slutet är lite väl tillrättalagt är det underligt lyckat. Just för att karaktärerna framstår som mer outgrundliga än mina tolkningsförsök.

Följ ämnen i artikeln