Ful pippi får upprättelse
Publicerad 2016-04-22
Petter Lindgren läser en rik debutroman
Skarven kan tyckas vara en förskräcklig fågel. Reptillik och fiskroffande fördärvar den hela skär med sin spillning, nu senast i Mälaren där flera kolonier etablerat sig med vitnade trädskelett som följd.
Som bärande symbol i en romanbiotop fungerar arten dock utmärkt, visar Lina Josefina Lindqvist i sin debutbok Skarv som utspelar sig på Vardø i nordostligaste Norge. Här figurerar en uppstoppad variant av fågeln, med vingarna utspända i enlighet med artens karaktäristiska solhälsning och uppställd som prydnad i receptionen på det hotell där huvudpersonen Maren arbetar. Hon drar med fingrarna i det allt tjockare dammlagret på fågelns huvud och längtar bort. Till London, till Paris. Till de stora städerna där människorna ”faktiskt har bråttom till något”.
Kompisen Bodile är med på noterna, men en hemvändare och en stundande begravning ställer allt på huvudet. Dessutom anländer den åldrade amerikanen Tristan till hotellet, son till öns framlidna berömdhet, konstnären Lydia Blanc som Lindqvist nog modellerat med Louise Bourgeois som förlaga. En avig vänskap uppstår mellan Maren och det excentriska och illaluktande onkelskruttet Tristan vars livsuppgift blivit att förvalta moderns eftermäle. En krossad parfymflaska och en mordbrand senare har dock båda kommit till nya insikter.
Lina Josefina Lindqvist har en visuell gestaltningsförmåga som är både egensinnig och imponerande, och man blir nyfiken på huruvida hon verkligen varit på Vardø eller valt att sitta med turistguiden i knät, som Thomas Pynchon. Ibland blir hon, eller hennes allvetande berättare, förstås väl mångordig och tycks inte riktigt lita på att läsaren förmår relatera till de vindilar och fågelläten som drar fram genom berättelsen. Det är lite synd, men kan ändå betraktas som barnsjukdomar i denna rika debutberättelse vars senare del på ett förvånande rutinerat vis skördar upptaktens sådd.
Tillika är Skarv ett lödigt försvarstal för en missförstådd fågelart som förföljts i århundraden. Senare tids forskning har exempelvis visat att skarvens framfart bland skären snarast är att betrakta som ett slags svedjebränning de luxe, till förmån för bland annat renfana och fackelblomster.
