Vapenfloden bakom svenska gängmorden

”Vapensmederna” är skrämmande läsning

Publicerad 2021-09-11

Mathias Ståhle och Jani Pirttisalo Sallinen, grävande reportrar på Svenska Dagbladet, spårar i ”Vapensmederna” hur vapenmarknaden ser ut i Sverige.

”Vapensmederna” inleds, som sig bör i en bok i denna genre, våldsamt.

Två män har skjutits och deras svarta BMW står still i en korsning i Göteborg och blockerar trafiken.

Vapnet som används vid mordförsöken ska en månad senare dyka upp vid ett av de mest uppmärksammade brotten som har begåtts i Sverige i modern tid.


Det är ingen tillfällighet att en pistol är inblandad i denna berättelses rivstart. Vapensmederna är en fortsättning på artikelserien Vapnens väg som Jani Pirttisalo Sallinen och Mathias Ståhle, till vardags grävande reportrar på Svenska Dagbladet, båda prisbelönta, publicerade hösten 2019. Sverige hade under några år plågats av ett accelererande våld av grövsta tänkbara slag i kriminella miljöer och duon ville veta var alla vapen kom ifrån.

Sedan dess har det bara blivit värre. Fram till 31 juli i år har 180 uppgörelser med vapen inblandade lett till 25 släckta liv och rubrikerna i augusti har handlat om bland annat ett dubbelmord i Tensta och en dödsskjutning på en lunchrestaurang i Linköping.

Det är således ett i allra högsta grad aktuellt ämne som Ståhle och Pirttisalo Sallinen har tagit sig an. Och de ställer de viktiga frågor som varken polis, politiker eller journalister riktigt har brytt sig om. Vilka är det som tjänar pengar på den illegala vapenhandeln? Var hamnar profiten på gängkrigen?


Tiotusentals sidor förundersökningar har de plöjt och i sin granskning följer författarna sex personer som tillsammans har försett den kriminella marknaden i Sverige med över 700 vapen under de senaste åtta åren.

Resan går till en gård i en del av Slovakien som Gud glömde, ett oansenligt radhus i Mellansverige och ett nedlagt bruk i Roslagen där det till slutet på 1800-talet tillverkades kanoner.

Det finns en utbredd föreställning om att de illegala pistoler och automatgevär som flyter omkring i Sverige har smugglats in från Balkan. Men de flesta är vapen som har sålts öppet och lagligt inom EU

Dessa sex vapensmeder har ett och annat gemensamt. De har inget anmärkningsvärt kriminellt bagage, är intresserade av vapen och jakt och saknar inte hantverksskicklighet.

Deaktiverade pistoler och gevär köps lagligt på kontinenten och förs till Sverige. Väl här byggs de om. I den mån det behövs nya vapendelar går de enkelt att köpa i svenska vapenbutiker utan att besvärande frågor ställs.


De tre personerna i det så kallade Skånenätverket åker till slut fast och hamnar på kåken. Det gör även ”Niklas”, en blandmissbrukare i Dalarna som under några hektiska år köpte, gjorde om och krängde över 300 vapen.

Niklas är intressant. Han hade nämligen fått det tillstånd som krävs för att köpa och sälja vapen. Vilken myndighet hade gett honom det? Polisen, av alla.

Några av pistolerna han hanterade har gått att spåra. Bandidos i Stockholm, ett mordförsök i Tensta, en rånare i Hallstahammar. Men vad hände med resten av dessa hundratals vapen? Utredarna har ingen aning.

När pistolen som användes till mordförsöket som inleder Vapensmederna dök upp igen var det vid attacken mot en krog på Vårväderstorget i Göteborg i mars 2015. Två män mördades och åtta skadades i en uppgörelse mellan två gäng.

Händelsen innebar en brytpunkt i det offentliga samtalet. En massaker på en krog? Vem som helst kan ju drabbas!


Blodbadet på Vår krog och bar är dessutom en bild i koncentrat av hur vapnen numera letar sig till Sverige. Från Balkan var en revolver insmugglad. Även en reaktiverad legal kulsprutepistol som köpts i Slovakien användes. Samt ett ombyggt vapen som en gång hade sålts som ofarlig leksak i Tyskland.

Det finns en utbredd föreställning om att de illegala pistoler och automatgevär som flyter omkring i Sverige har smugglats in från Balkan. Men de flesta är vapen som har sålts öppet och lagligt inom EU, smugglats till Sverige och väl här gjorts i stridbart skick.

Dessa förändrade flöden har polisen och Tullverket varnat för i rapport efter rapport, men få har lyssnat.


Jani Pirttisalo Sallinen och Mathias Ståhle är effektiva storytellers och säkra stilister. Deras nyhetsjournalistiska prosa ligger nära den hårdkokta deckaren och fungerar utmärkt i sammanhanget.

Såvitt jag förstår är duons ärende att få till stånd en diskussion om hur de kriminella nätverkens tillgång till vapen ska stramas åt, och i epilogen sätts ljuset på problem och möjligheter.

Är det nya polisiära prioriteringar som behövs? Ja, i någon mån. Vapenspåren i mordutredningarna tenderar att behandlas med måttligt intresse.

Hårdare lagar? Möjligen. De granskade vapensmederna är inte män med tungt kriminellt bagage. Tuffare straff kan eventuellt ha en avskräckande effekt på den här sortens personer.


Regeringen har förvisso gjort försök att peta i paragraferna. Men oppositionen, backad av den i Sverige så inflytelserika vapenlobbyn, har satt krokben.

Författarna nöjer sig dock med snabbskisser i sin analys. Det är synd. Avslutningen hade tjänat på att byggas ut.

Men det är en anmärkning i marginalen. Vapensmederna är ett viktigt och skrämmande bidrag till berättelsen om en nation som plågas av en utveckling av dödligt skjutvapenvåld som är unikt i Europa.

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.