Visst är vi ett illa skuret pussel för varandra
Ia Genbergs nya roman gestaltar livets vingliga färder
Publicerad 2022-01-18
I den amerikanska satirfilmen Don’t look up samlas ett udda sällskap i väntan på jordens undergång: ett separerat par med vuxna hemmasittare till söner, två arbetskamrater som fått sparken och en ungdom på glid. Jag grät floder under deras sista måltid, skakad av hur livet på en och samma gång är starkt och skört, meningsfullt och diktatoriskt styrt av slumpen.
Ia Genbergs nya roman Detaljerna bär på samma emotionella energi och börjar i huvudpersonens feber som får mig att tänka på den ryska poeten Bella Akhmadulinas dikter till förkylningens lov, då ”sjukdomens alla sekundära vinster vräks ut till extrapris” (min övers). Lagom hög feber erbjuder sällsynt frihet från åtaganden och skuld.
Berättarjaget använder fristen till att minnas sina kärlekar, i bred bemärkelse. Fyra distinkta porträtt av en stadig relation, en vänskap, en passion och ett släktskap ramas in av jagets vingliga och ofta ofokuserade färd genom livet. Omslaget av Sara R Acedo är kongenialt med texten – vad är vi för varandra om inte ett illa skuret pussel?
Genberg skriver underfundigt fram samtidens ömma punkt – den psykiska ohälsan. Flera gånger under läsningen slår jag upp Michel Foucaults Vansinnets historia under den klassiska epoken, en studie av den historiska diskursen om galenskap. ”Hon var bara jävligt störd, vilket under det tidiga nittiotalet passerade som en diagnos så god som någon”, formulerar Genberg prickskyttssäkert. Är Johanna sociopat, har Niki ett emotionellt instabilt personlighetssyndrom, lider Alejandro av adhd och Birgitte av obehandlad depression? Och spelar det någon som helst roll för hur de lever, älskar och dör?
Varje porträtt blir en lyrisk encyklopedi över det mänskliga livet. Vardagliga händelser skildras i all sin komplexitet med existentiella och ja, politiska dimensioner. Romanen bjuder in läsaren till den typ av igenkänning där man får upp ögonen för sin egen vardag och för de djup som just den rymmer.
När allt kommer omkring är Detaljerna en roman om normer och indirekt om normopatins förbannelse. Jag tycker mycket om att berättarjaget aldrig problematiserar sin bisexualitet eller moderskap men ägnar desto mer tid åt att gestalta hur de starka författardrömmarna skär sig blodiga mot den skira verkligheten.
Och när sista sidan har vänts känner jag sorg över att behöva lämna textens levande värld. Men det finns inget val. På samma sätt som febern är en tidsfrist är också varje relation ändlig, oavsett om det gäller en plats, en annan människa eller för den delen dig själv.
Allt annat är bara detaljer.