Pappahumor med genial twist

Sara Granér har en sympatisk svartsyn

Av: Anna Hallberg

Publicerad:
Uppdaterad:
Sara Granér.
Foto: Julia Lindemalm
Sara Granér.

Det är inte många som skulle ro iland en bok med drygt 140 usla ordvitsar. ”No more fax to give”, ”Ordning och leda”, ”Kratta åt eländet”, och så vidare. 

Men så har vi inte så många konstnärliga genier i det här landet heller.

Sara Granér kliver som vanligt obekymrat över gränserna mellan högt och lågt, fint och fult och lyckas åstadkomma ett slags explosion i varje bild. Den dramaturgiska kurvan är obefintlig, det är liksom klimax hela tiden. Naturligtvis storknar man, det är en hopplös deadpan-humor, men det är också vansinnigt skickligt gjort. 

Granér använder mängder av tekniker. Här finns olja på duk, teckning på rutat papper, broderi, collage, krita, träsnitt, tusch och akvarell … De antropomorfa seriedjuren känns igen från tidigare böcker, liksom den samhällspolitiska skärpan. Min favoritbild visar en björnpolis med vakthund framför ett taggtrådsstängsel, hen lyser en familj i ansiktet med ficklampa och så texten: ”NÖDEN HAR INGET LEG”. Skrattet fastnar i halsen, på ett bra sätt. 

Andra bilder är betydligt tramsigare och roliga på ett annat vis. Men frågan är om boken är det rätta formatet för den här sortens verk. Det blir lite hoptryckt och känns ibland mer som en konstkatalog än enhetlig bok.


Jag skulle vilja ge varje bildsida en egen vägg att hänga på och större utrymme för betraktaren att röra sig i rummet, det vore fint att kunna växla mellan att gå riktigt nära och titta på avstånd. Å andra sidan finns det förstås en fördel i att slippa släpa sig till konsthallen och ta del av bilderna hemma i stället. 

För egen del har Allas lika mellangärde inneburit att jag tvingats upprätta ett slags mikrokarantän, för mig själv, inne i lägenheten, under flera kvällar. Min man (som kommer från Göteborg) och min tonårsdotter har nämligen ockuperat både köket och boken och skrikskrattat åt samma ordvitsar om och om igen. ”HUSTLE MUS” (Bild på mus som langar) FATTAR DU? HUSTLE MUS!!! ALLTSÅ EN HASSELMUS!! SOM HUSTLAR!! FATTAR DU? HUSTLE MUS!!

Det är fruktansvärt. 


Foto: Sara Granér
Ur ”Allas lika mellangärde”.

Sara Granér har liksom många serieskapare rört sig mellan berättelse, poesi, samhällsanalys och bild. För tre år sedan kom Blixt från oklar himmel som innehöll diktverser där ord som ”Hamburgerkedjan Max” rimmades på ”läkemedlet Atarax”. 

Kanske vill hon i den här boken frigöra sig en aning från rollen som satiriker och låta det bildkonstnärliga arbetet ta större plats. Ordvitsarna känns mer som igångsättning och ett sätt att hålla språket i schack, medan bilderna hela tiden utsätts för nya prövningar och stilar. Det är spännande och gör mig nyfiken på utvecklingen.


Oavsett vilken väg hon väljer uppskattar jag Sara Granérs omsorgsfulla naivism och sympatiska svartsyn. Hon klarar som få att gestalta det depressiva läget utan att slå över i cynism eller romantik. Sen är det väl en smaksak hur många gånger man kan skratta åt förvridna ordstäv och pappahumor. Förbluffande många, förtäljer min empiriska studie i närmiljö.


Sara Granér medarbetar på Aftonbladets kultursidor, därför bad vi Anna Hallberg, författare och kritiker på Dagens Nyheter, att recensera boken

Publicerad:

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturredaktion guide till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

ÄMNEN I ARTIKELN