Tonårig väntan på kibbutzen i Falun

Livets skörhet blir tydlig i Carola Hanssons nya roman

Av: Ulrika Stahre

Publicerad:
Uppdaterad:
Carola Hanssons senaste roman heter ”Minnestrådar”.
Foto: sara mac key
Carola Hanssons senaste roman heter ”Minnestrådar”.

BOKRECENSIONER

Det finns en öm sprödhet i Carola Hanssons Minnestrådar som det är svårt att värja sig ifrån. I ramberättelsens nutid berättar madame Vidal, en åldrad kvinna bosatt i utkanten av Manchester, om sin uppväxt och ungdom i Königsberg och senare i Sverige. Hon tänder oavbrutet cigaretter, askar i en kinesisk urna och driver en berättelse om det judiska liv som begränsas, hotas och slutligen utplånas under 1930-talets andra halva.

Till en början är skildringen snudd på tråkig, riktningslös. En mycket lång monolog som snirklar sig fram, så lång att ramberättelsen i princip försvinner. Romanen blir en biografisk jagberättelse, för all del full av detaljer. Vardagen är långt bort från vår egen – men görs nära. Jagberättelsen fungerar identifikatoriskt, madame Vidals nära vänskap med familjen Herzmann och framför allt med sonen Otto skildras levande.


Läsaren sitter med historiens facit men berättelsen handlar mer om strategier och val än om det ökande horribla förtrycket. Diskussionerna om att emigrera, det begynnande intresset för sionismen, klyvnaden att vara stolt tysk med hela det tunga kulturarvet och samtidigt jude med ett ytterligare arv.

När familjens tre ungdomar tar chansen att komma till Sverige och den kibbutz som skapats utanför Falun tar berättelsen en vändning. Familjen dras isär, kriget hindrar alija, utvandringen till Palestina, och samtidigt som miljön blir mer bekant blir fasorna som inte skrivs ut allt värre.

Minnestrådar handlar en hel del om väntan, om att leva i en mellanstation – på kibbutzen, men också som tonåring – och kanske är det därför jag trots ett visst läsmotstånd tar till mig romanen. 


Ramberättelsens monotoni är delvis skenbar. För varje gång katten släpps ut eller in, cigarettens viktlösa aska bygger sin pelare, blir det lilla, sköra, livet tydligt. Det kan låta sentimentalt men det är det inte. Minnets tappade maskor plockas upp lite här och var och väver sakta den övertygande berättelseväven.

Publicerad:

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

ÄMNEN I ARTIKELN