Helvetet runt tjugo

Ulrika Stahre läser Festens charmigaste tjej

Publicerad 2018-10-29

SERIER Tjugonånting, vilse i tillvaron och i jaget. Man hånglar med fel personer eller med ingen, vet inte vad man ska bli, lyckas inte med något. Alla andra är lyckade. Den känslan – och i viss mån åldern – är fruktansvärd och jag är glad att jag inte är där. Kanske är helvetet att vara 23 för evigt?

Serietecknaren My Palms debutalbum Festens charmigaste tjej (Galago) kretsar kring dessa ämnen. Albumet kallas självbiografiskt, och det är fullt möjligt, men berättelsen är allmänmänsklig. Liksom många andra tecknare uppehåller sig My Palm vid det klart vanligaste serietemat: att vara tjugonånting och inte veta vad som händer.
Absolut roligast (på ett hemskt sätt) är avsnitten om det hjärn- och själsdödande arbetet på en kundtjänst. ”Välkommen till Starsat du talar med My hur kan jag hjälpa dig?”, om och om igen, hets och press och naturligtvis inget medbestämmande eller ens uppskattning.

My Palm skildrar en liten revolt och framför allt hur verkligheten ser ut för den ”bortskämda” millenniegenerationen – den som föddes in i it-åldern, som aldrig får ett fast jobb men som ändå förväntas ha allt vid 23.


Hon tecknar till synes enkelt och naivistiskt, skapar starka uttryck med olika överdrifter – huggtänder, stora ögon – och berättelsen i all sin deppighet är fängslande nog att hålla kvar. I all svärta framstår livets viktigaste som självklart: vänskap. Det är den som betyder något, till sist. Samtalen, skratten, förtroligheten och en kopp te.

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Följ ämnen i artikeln