En upprättelse för offren ingen orkade lyssna på

Jenny Aschenbrenner läser ett skakande reportage om mördade kvinnor – och ett samhälle som sviker

Publicerad 2019-08-27

Boken ”I händelse av min död” berättar om ett antal kvinnor som dödats av sina män. Trots att de hade kontakt med såväl polis och socialtjänst som vård och psykiatri blev de inte tagna på allvar. ”Det går inte att följa dessa kvinnor i spåren utan att drabbas av vrede mot ett samhälle som låter detta ske”, skriver Jenny Aschenbrenner. (Bilden är arrangerad.)

Kim Hedberg har skrivit ett brev. I händelse av hennes död. Där står allt, eller nästan allt, somligt är osammanhängande och vissa partier saknas men berättelsen är tydlig nog: hon visste vad som skulle hända. Ändå kunde det ske.

Av allt det fasansfulla som framträder ur Kerstin Weigls och Kristina Edbloms granskning av det dödliga våldet mot kvinnor i nära relationer är detta bland det värsta. Att de i förväg visste. Att nästan alla dessa 299 kvinnor förstod att den man som de en gång förälskat sig i med stor sannolikhet skulle komma att döda dem.

”I händelse av min död” är en samling vittnesmål, tillbakablickar och reflektioner som utgår från det heroiska arbete som Kerstin Weigl och Kristina Edblom utfört på Aftonbladet sedan 2009. En kartläggning av samtliga kvinnor som fallit offer för en (en gång älskad) mans besinningslösa vrede, från 2000 fram till juni 2019. 

Kvinnor från alla delar av landet och från alla samhällsklasser. Vissa var framgångsrika, andra lite misslyckade, vissa var högljudda och yviga, andra timida och försynta. Men oavsett personlighet och bakgrund hade de alla haft en relation med en man som en dag dödade dem.

En typ av mord som normalt inte blir några braskande rubriker, som sopas bort till notishörnen och tvetydiga formuleringar om ”lägenhetsbråk”, eller ”familjetragedi”: Men som dessa två vägrat släppa.

I boken lyfter de fram några av de fall de följt, fördjupar berättelsen genom nya intervjuer, läser nya dokument och lägger till ännu några pusselbitar. Berättelserna korsklipps med varandra och med skribenternas rättframma funderingar kring sitt arbete.

Det är levande och osentimentalt berättat och med hela det verkliga livets röriga motsägelsefullhet bevarat. En ström av likartade men ändå unika kvinnoöden som drabbar, även om formen är onödigt rörigt. Det hade varit fint att få stanna hos en av dem i taget.

Kristina Edblom och Kerstin Weigl har i Aftonbladet granskat allt dödligt våld mot kvinnor i nära relationer sedan 2009.

Gemensamt för kvinnorna är att de, precis som Kim Hedberg, inte blev tagna på tillräckligt stort allvar. Trots att de hade kontakt med polis och socialtjänst, vården och psykiatrin. Trots att de uppvisade alla tecken som bör vara tjutande varningssignaler om att det här är en kvinna i livsfara så var reaktionerna lama – senfärdiga eller kraftlösa. Ofta beroende på en skamligt stor kunskapsbrist hos de myndigheter som borde ha förstått.

Ändå är Kerstin Weigl och Kristina Edblom förhållandevis försiktiga i sin kritik av det system som låter kvinnor falla genom maskorna, mot sin död. Det befogade raseriet låter de läsaren stå för. Och det uppstår, det går inte att följa dessa kvinnor, deras barn, syskon, vänner och mammor, i spåren utan att drabbas av vrede mot ett samhälle som låter detta ske.

På ett ställe berättar Weigl och Edblom om alla tillhyggen som använts mot kvinnorna. Om hur denna lista får dem att bryta ihop. Brödkniv, stekpanna, telefonsladd, sten, hantel … Några bränns till döds. Flera stampas ihjäl. 

Detta dödliga raseri, varifrån kommer det?

Författarna lyfter fram forskning som särskiljer det dödliga våldet mot annat våld som män riktar mot kvinnor. Mördarna är annorlunda, sällan våldsamma i andra sammanhang, men lider däremot av psykiska problem. Morden är ofta överlagda. 

Men vad innebär det? Och hur kommer det sig att utloppet för allt det tilltrasslade inuti dessa män ändå blir en kvinnas kropp?

En sörja av patriarkala strukturer och individuella människohaverier och inte kan denna enda bok reda ut vad som börjar i vilken ände. Inte heller ger den någon riktigt heltäckande analys av var det brister när kvinnor fortsätter att dö, trots myndigheternas vetskap om hur deras situation ser ut. Men den väcker frågorna. Gör dem exakt så akuta som de förtjänar att vara, varje dag, varje stund.

”I händelse av min död” är det de individuella kvinnornas liv och död som står i fokus. Med kvällstidningens fokus på det enskilda människoödet, i det här fallet en välgärning, blir det en upprättelse av de tystade, av offren ingen orkade lyssna på.

Jenny Aschenbrenner

Kristina Edblom och Kerstin Weigl är journalister på Aftonbladet. Därför recenseras boken av Jenny Aschenbrenner, kulturskribent i Svenska Dagbladet.

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.