När Naturen möter Myten

helskärm

Intresset för populärmyter och vårt förhållande till dem har alltid funnits i Martin Wickströms konstnärskap men nu tycks måleriet ha fått större plats än tidigare. När han nu med en titel vagt syftande till en sentimental italiensk film eller till drömmen om biomörk-rets paradoxala koncentration av ljus - stjärnglans, drömmar, lycka - ställer ut på Galleri Engström domineras rummen av flera stora målningar på vars yta en eller några enfärgade silhuetter tagit plats.

Dessa instick,

inbrytningar eller fragment återkommer i olika sammanhang och håller på så sätt ihop utställningen. Här finns staden, fågeln, en figur som ser ut som ett barn med ett vapen (?), ett citat ur Goyas Los disastros de la Guerra. Inbrytningarna är märkligt tydliga och oåtkomliga på samma gång. De är symboler som landar hårt i betraktarens ögon men ändå förenar något längtansfullt naivt med det oroande kritiska - våldet tränger sig på, genom Goya och genom en växande oro i det stillastående, det tigande.

Ett av de bästa exemplen på hur Naturen och Myten möts genom Wickströms formmedvetna arbete är när solfläckar sprids över ett hyreshus i en målning, samtidigt som en filmprojektor med sin distinkta och tydliga ljuskägla syns i silhuett, ett tydligt tecken för "bio". Ljuset och ljusets innebörder kommunicerar på flera olika nivåer och det är detta "strimlade" tilltal som är utställningens nerv.

Fragmenten förekommer också som ensamma konstverk, utsnittade ur större, naturromantiska målningar - inte längre stumma symboler utan i stället förevigade och fördjupade, drömska i sitt taggiga överflöd av rosor.

Även om målningarna genom sin likhet med både collaget och det flerdimensionella objektet tänjer på sin identitet är själva måleriet långt ifrån någon chimär. På den slaka linan mellan idéernas och hantverkets dominans har Wickström inga problem med balansen.

Konst

Ulrika Stahre