Tjejerna i Teheran

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-09-28

ANDERS PAULRUD ser muslimskt vardagsliv i fem världsstäder

Solen skiner och flickorna i Teheran spelar fotboll "

Det är vår och några unga iranska flickor välkomnar det vackra vädret - med att spela fotboll i Laleh-parken i Teheran.

Muslimer, tjejer, fotboll, i ett land som utvecklats från diktatoriskt revolutionär islamism till en parlamentarisk stat grundad på islam? Ja.

Utställningen Muselmanes, muselmans, som nu visas på Parc de la Villette i Paris tar fasta på det muslimska vardagslivet utanför moskén och vid sidan av den islamska tron.

Olivier Roy, en av Frankrikes främsta experter på muslimsk kultur, har samlat en stor stab av konstnärer, fotografer, författare, som gör att utställningen med dess rika dokumentation av bilder, filmförevisningar och debatter blir en lärorik resa mellan fem världsstäder: Paris, Dakar, Kairo,

Teheran, Istanbul.

Vi i västvärlden håller fast vid schabloner och sprider oreflekterat vanföreställningar och direkta felaktigheter om den muslimska världen. Utställningen i Paris nyanserar och tillför kunskap.

Det ligger en poäng i att ta upp det muslimska vardagslivet just i Paris där anti-islamismen är stark efter 11 september-attacken och det nyligen införda slöjförbudet i skolorna. Kidnappningen av journalisterna Georges Malbrunot och Christian Chesnot gör också att många araber i Frankrike känner sig skuldbelagda. Paris är också en stad där stora delar av den muslimska befolkningen är diskriminerad och mindre assimilerad än exempelvis den judiska.

Ett tydligt exempel på hur svårt den arabiska befolkningen har att hävda sig kulturellt och ekonomiskt i Paris innerstad är utvecklingen i Marais-kvarteren. Fram till för tio år sedan var stadsdelen bebodd av både judar och araber; de levde sedan länge i fredlig samexistens, här finns synagogan och här fanns en arabisk hammam i samma kvarter.

I Dakar är det annorlunda, förstås. Där är mer än nittio procent av befolkningen muslimer. Och i Kairo, där en muslimsk kvinna ibland köper en oren kyckling, en som inte är halal. I Teheran kan en skriftlärd bli åthutad av en kvinna, och som ni ser, tjejerna spelar fotboll. Och i Istanbul är muslimerna klämda mellan olika västinfluerade livshållningar och nya sociala mönster, och särskilt tillspetsad är situationen i nuläget när Turkiet försöker anpassa sig efter Västeuropa i samband med strävandena att bli medlem av EU. Den 6 oktober offentliggör EU-kommissionen sin rapport om hur Turkiet levt upp till de demokratiska reformer som krävs för ett europeiskt medlemskap.

Muselmanes, muselmans är en tankeväckande utställning:

Många kristna i västvärlden, säger "muslimer" som vore de en homogent sammansatt befolkning länkade till islamism.

Vi säger "arabvärlden", som om de drygt tjugotal staterna begreppet avser att täcka vore identiska.

Vi säger "fundamentalism", utan att tänka på att den uppstod i västvärlden; först i hjärtat av det europeiska, under franska revolutionen där jakobinerna var att beteckna som fundamentalister, och senare i USA - där begreppet först myntades - av vissa kristna församlingar som kategoriskt tog avstånd från Darwin. I modern tid fortsätter USA att vara ett fundamentalistiskt land; en amerikansk president kan oupphörligen starta krig, ägna sig åt oralsex på arbetstid med underlydande, vara insyltad i ekonomisk korruption med storfinansen. En amerikansk president kan säga vilka dumheter som helst utan att råka illa ut. Det finns bara en mening som en amerikansk president inte kan uttala: "Jag tror inte på Gud."

Då vore han rökt.

Konst

Anders Paulrud

Konst

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.