Utan slut
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-10-07
Moderna museets Ägget i all ära. Men Constantin Brancusis (1876-1957) mest illustra verk heter Kolonn utan slut och finns i staden Tirgu Jiu i Rumänien (nära skulptörens födelseby Hobitsa). Nu åter på plats efter en omfattande restaurering. En resa till Tirgu Jiu är således motiverad - för att inte säga rent av nödvändig. Kolonnen är en kulturskatt som avbildningar blott kan ge de vagaste föreställningar om. Den avtäcktes 1937, är nästan trettio meter hög och består av sjutton gigantiska, blänkande "stålpärlor" staplade på varandra.
I motsats till den mobila konst som från 1960-talet skapades av Alexander Calder och andra, där konstverket rör sig och åskådaren står stilla, kräver, visade det sig, Kolonn utan slut mobilitet av betraktaren. Först under en sakta vandring längs den grusade gången anteciperas Brancusis intentioner. Den spikraka och knivskarpa linje som skiljer solbelysta från dunkelt skuggade fält börjar röra sig och löses upp. Kolonnen tycks vrida sig, skruva sig upp mot evigheten. Den blir verkligen utan det slut som den översta halva stålpärlan antyder. Stadens hus och bergen mot horisonten, såväl kultur- som naturlandskapen, dansar en avlägsen ringdans. Kolonn utan slut står där inte i ensamhet. Den är navet i allt som finns runtomkring. Och i det totala verket ingår också, synnerligen konkret, den som vandrar runt.
En omskakande, en gripande konstsensation.
Jonathan Freud
