Han dirigerar med klapprande kastanjetter

Festival för tidig musik med hög halt och musikalisk bredd

Publicerad 2023-06-03

Natalie Pérez och den spanska ensemblen Los Elementos på Stockholm Early Music Festival i Tyska kyrkan.

För tjugoandra året i rad bjuder Stockholm Early Music Festival på internationella gästspel av klass under en vecka. En rad program från morgon till kväll där vid sidan av konserterna även seminarier och något för de yngsta ryms. Årets upplaga har spansk musik i fokus och öppningskonsertens unga ensemble Los Elementos framförde musik av den på dessa breddgrader sällan hörda kompositören José de Nebra.

Ur zarzuelas (den spanska varianten av opera buffa) och operor från det tidiga 1700-talet höjdes temperaturen vartefter under ensemblens ledare Alberto Miguélez Rouco. Fin spänst i orkesterklangen, barockviolinisten och konsertmästaren Claudio Rado satte vackra avtryck, liksom de två solisterna, sopranen Ana Vieira Leite och mezzosopranen Natalie Pérez. Framför allt den senare hade ett dramatiskt bett i rösten som gav liv åt avsnitten från de Nebras opera Venus y Adonis. Det finns onekligen något eget i de Nebras tonspråk, men emellanåt kunde det italienska inflytandet bli märkbart, som vore det en opera av Vivaldi. Och hur ofta ser man en dirigent som dirigerar samtidigt som han trakterar några små barockkastanjetter?

Fredagskvällens konsert inrymde mer bekant musik. Den belgiska vokalensemblen B’Rock framförde Monteverdi och några av hans flamländska kolleger. Programmet utgår från den resa Monteverdi gjorde med Vincenzo Gonzaga, hertigen av Mantua, i slutet av 1500-talet. Hertigen må i svartsjuk vrede ha mördat den mångbegåvade James Critchton, men han var också en mecenat för konsten. Peter Paul Rubens var hans hovmålare, Monteverdi hans hovkompositör.

B’Rocks inleder med att sjunga från körläktaren, röstslingorna väver vackra klanger i den synnerligen rymliga Tyska kyrkan och väl på scenen med ackompanjemang av stråkar och luta (Karl Nyhlin) blir klangerna mättade och elegant skulpterade. Välkända nummer som ”Zefiro torna” framfördes med en behärskad och njutbar dramatik. ”Lamento d’Arianna” – den enda musik som är bevarad av Monteverdis opera om Ariadne på Naxos – sjöngs med inlevelse av sopranen Margaret Hunter, även om det undersköna stycket kan framföras med ett mer vidgat uttryck.

Av festivalen återstår en rad höjdpunkter, som den internationellt uppburne Ann Hallenberg med Höör barock (Händel och Vivaldi), en koreografisk världspremiär till ett tjugotal av Michael Praetorius hovdanser Terpsichore och – på Nationaldagen naturligtvis – ”Sancta Maria”, en mässa för Gustav Vasa. Det är aldrig för sent att skaffa biljetter.

Teater

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Följ ämnen i artikeln