Vad unga vill ha

Uppdaterad 2016-09-30 | Publicerad 2016-02-15

Jane Eyre firar 150 år genom att påminna om ojämlik kärlek

Natalie Sundelin (Jane Eyre) och Joakim Gräns (Mr Rochester) i ”Jane Eyre”. Foto: Emmalisa Pauly

Instängd är scenen i mörker och låga takbjälkar, lite varmt ljus bara, som från brinnande stearinljus eller brasa. Det är 1800-tal och kostymdrama med smock, knäppkängor och konjaksbrun sammet och det föräldralösa barnet är i klorna på sina elaka släktingar. Charlotte Brontës debutroman Jane Eyre är 500 älskade sidor och poängen med Anna Azcárates uppsättning i Malmö är att den så helhjärtat berättar historien om den fattiga Jane Eyres öde.

Regin drar inte itu, raserar eller markerar distans. Den återger på allvar, och inte utan humor, berättelsen om den fattiga Jane som möter den rike mr Rochester på Thornfield Hall och efter diverse prövningar förenas i jämlik kärlek med honom.

Azcárate har tillsammans med Camilla Blomqvist gjort en ny dramatisering av Brontës roman och man slås av det koncisa i deras version. Detta byggs på med teatrala grepp och skräckromantiska effekter som används finurligt och med tempo. Några tramp in i vår egen tid, till exempel ett nummer med grällt igenkännbar Svensktoppssång, splittrar helt i onödan fokus. Föreställningen äger nämligen just det som många, inte minst unga, söker på teatern i dag; en gestaltad berättelse.

Historien om hur Jane övervinner orättvisa och besvikelse genom att förbli sig själv är både komplex och fräck. Joakim Gräns som Mr Rochester är rik, men han är också äkta. Vad han söker hos Jane är uppenbart. Och på Intiman firar Natalie Sundelin ett stort genombrott i titelrollen. Samma enkla rutiga klänning, blek och oansenlig. Men i uttrycken är det fängslande variation. Intensivt tillbakadragen, överraskande i mod. Sundelins närvaro är av det skärpta och okuvliga slag som verkar inspirerande.

På scenen mullrar det av åska. Röster viskar och det ekar olycksbådande av gälla skratt. Det är den galna kvinnan som Rochester håller gömd på vinden som gjort Jane Eyre till en feministisk klassiker. Den sinnessjuka är Rochesters hustru Bertha och sveket mot henne avgör saken för Jane Eyre. Hon identifierar sig instinktivt med den inlåsta då hennes egen erfarenhet som barn ekar i den vuxna kvinnan, Berthas. Det är en kvinnosolidarisk tolkning som också visar att den inlåsta kan bli fri. 

Så övertygar Jane Eyre med sitt 150 år samtida kön/klass/fattig-fokus och påminner om att ingen kärlek är möjlig så länge den inte är jämlik.

Teater

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Följ ämnen i artikeln